Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D:P Barnardos lifsverk.
»Ingens barn», räddade från slummen.
Världen är så full af småtterier, personliga hänsyn och intriger, att
det är en verklig lisa, att någon gång rikta blicken mot de storverk,
som människoanden, trots alla skröpligheter, har förmåga att skapa. Inför
dessa storverk tystnar allt tal om mänsklig maktlöshet och misströstans
pest flyr bort som osunda dimmor. Tusen och åter tusen ha väckts
till andligt lif, till verksamhetslust, till förmåga att besegra
svårigheterna i lifvet genom att skarpt fixera blicken på de mänskliga
storverken.
Ett sådant storverk är den institution som blifvit världsbekant
under benämningen “Barnardos hem“. Det har blifvit sagdt om denna
institution, som inom sina 95 hem rymmer bortåt 8,500 barn och
under de 39 sista åren från gators och gränders smuts räddat närmare
60,000 värnlösa barn, att den icke öfverträffas af något som den kristna
civilisationen åstadkommit på det sociala området. Vare härmed hur
som helt: Barnardos hem är ett storverk, som i framtidens ljus skall
te sig än mer storslaget, när man “i barnets århundrade“ tillfullo vaknat
upp för betydelsen af att tillvarataga det unga släktet.
Den man, som grundlagt dessa hem och som under de gångna
40 åren ledt dem med en nästan öfvermänsklig kraft och vilja, har till
sist dukat under för allas besegrare döden. Det finns knappt en tidning
i den civiliserade världen, som ej ägnat honom en minnesruna och
sällan, om ens någonsin har man bevittnat en sådan allmän klagan
öfver att ett jordelif lycktats. Till minne af den hädangångne vilja vi
här, till större delen med hans egna ord, skildra hur hans hem kommo
till och hvilka grundsatser, som hittills ledt dem.
För några år sedan skref Barnardo följande om uppslaget till sitt
lifsverk:
“Mina ögon öppnades för de stackars utkastades och kringirrandes
nöd första gången för 33 år sedan. En hemlös, 10-årig pojke kastades
— af hvad många skulle kalla en slump — i min väg, under det jag
som ung medicine student tjänstgjorde vid Londonhospitalet i
Whitechapel. Jag har ofta berättat hur jag fann denne gosse, och hur han
blef min vägvisare till andra lika öfvergifna och eländiga som han själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
