Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreningarna måste underkasta sig i motsats till de föga talrika fria,
äro af ringa betydelse, om man undantar den ålderdomsförsäkringen
rörande bestämmelsen, om en maximumpension af 360 fr. Denna
obefogade och hämmande förordning har dock öfverallt väckt opposition,
och dess tillvaro väntas ej bli långvarig. Kommuner och departement
lämna i allmänhet anslag till såväl erkända som fria föreningar, likväl
ej i det omfång, som borde anses förenligt med det kommunala
intresset. — Betydelsen af dessa olika bidrag till mutualismen framgår
af, att år 1900 af den totala inkomsten, 43 72 ff->
medlemsaf-gifterna blott utgjorde 27,172,000 fr. under det att det öfriga härflöt
från enskild och offentlig frikostighet eller var ränta å kapital skapade
af densamma.
Föreningarnes rena understödsverksamhet inskränker sig till
tillfälligt underhåll af de fattigare medlemmarne. Det är i detta syfte
man inrättat “det mutualistiska brödet-, “afgiftshjälpfonden1’,
“gratis-lånet- etc. Mutualisterna anse, att de väl rättfärdiga enskildas och
myndigheters förtroende, då de i och med hela sin verksamhet befria
dessa från en stegring af fattigvårdsbördan. Och med hur mycket mindre
kostnader uppnås ej samma resultat! Man betänke, att den franska
fattigvården, vid hvilken häftar ett mer än vanligt mått af byråkratisk
slentrian, hvarje år slukar 260 mill. fr. Det faktum att, trots
mutualis-mens utbredning, fattigvårdskostnadema årligen växa, bestrider ej
betydelsen af den förras sociala mission. I Tyskland har ju ej heller den
obligatoriska arbetarförsäkringen minskat fattigvården. Till följd af flera
orsaker, i första rummet alkoholismen, ökas nämligen oafbrutet antalet
eländiga, vansinniga, arbetsodugliga. Och det må äfvenledes
ihåg-kommas, att känslan af mänsklig solidaritet är i oupphörlig tillväxt
och kommer oss att i dag uppröras öfver förhållanden, som tämligen
undgingo våra förfäder.
Det finnes två slag af fattigvård, den understödjande och den
förebyggande. Den förra är samhällets humanitetsverk, ett tills vidare
oundgängligt ondt, som det påtar sig för skam skull — en botgörelse
för likgiltighet och försumlighet. En fattigvårdslag, som tyckes anse
som normal och oundviklig en viss portion elände och understöd, är
farlig och nära nog omoralisk. Den understödjande fattigvården —
d. v. s. den nuvarande legala — borde aldrig uppträda isolerad från
öfriga medel till socialt skydd och uppryckning.
Den förebyggande fattigvården åsyftar att förhindra iudividen att
falla samhället till last genom att utveckla hos honom företagsamhet
och sparsamhet, understödja honom vid kritiska tillfällen samt omgifva
honom med skyddande och hjälpande institutioner, till hvilka han kan
taga sin tillflykt, när styrkan eller lyckan öfverger honom. Uppfattad
sålunda blir fattigvården ej längre hvarken den förödmjukande
nåde-gåfva, som välgörenheten representerar, eller en godtycklig utdelning
af en portion samhällsegendom, som mottagaren ej varit med om att
producera. Den blir ett lån, inbringande i sina konsekvenser, ehuru
gratis i principen, hvilket samhället tilldelar dem af sina medlemmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
