Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Tysklands största ekonomiska
sammanslutning, det slora westphaliska
kolsyndikatet, hvilken var närvarande,
förklarade, att han hällre såge ett
förstatligande af trusterna än en
verksamhet med de af Schraoller
rekommenderade restriktiva bestämmelserna.
Detta mötes förhandlingar skulle
enligt Vorwärts visa den “borgerliga
socialpolitikens bankrutt.*
n__ hölls detta år i Jena och
»esDlsSÄTe1
krati*ha stor uppmärksamhet i
hem- och utlandet,
vitt-part,dagen nande om hvj|ken ’mak(.
ställning den tyska socialismen
vunnit. (Detta framgick också på ett i
ögonen fallande sätt vid det
fyllnadsval som samtidigt ägde rum i Essen,
Krupps Essen, där socialdemokraterna
hunno en röstsiffra på öfver 38,000).
En stramare partiorganisation antogs,
ehuru man ej öfverdref
centralisations-principen, då man var rädd att
inkräkta på de särskilda ländernas (främst
Bayerns) partiorganisationer.
En viss skism visade sig på
partidagen mellan det socialdemokratiska
partiet och fackföreningsmdnnen. Det
framträdde i synnerhet vid
behandlingen af 1 maj-firandet samt den
politiska massträjken. Man lyckades
emellertid, till en del påverkad af de öfriga
partiernas skadeglada förväntan, att
täcka öfver meningsskiijaktighetcrna
genom tämligen enhälligt fattade
resolutioner. Beslutet rörande storsträjken
var dock ganska afdämpadt. Det
framkom som en varning för de styrande
med tillkännagifvande, att anslag mot
den allmänna, lika, direkta och hemliga
valrätten eller mot koalitionsrätten
skulle mötas med politisk storsträjk.
Den förutgående debatten
kännetecknades af ett lifligt meningsutbyte mellan
partiets revolutionära flygel och dess
teoretiska brushufvuden samt de mera
nyktert och försiktigt framgående
fack-föreningsmännen, bland hvilka
murar-förbundets förtroendeman Bömelburg
intager en af de främsta platserna.
Dessa “Nurgewerkschaftler“ som i
sin politik närma sig de engelska
fackföreningsledarne, om de också
bestämdare än dessa hålla slutmålet
för ögonen, voro ej fullt belåtna med
Jenaresolutionen, som i viss grad
strider mot den ej långt förut i Köln af
fackföreningskongressen antagna.
Deras hufvudorgan skrifver: “Fackföre-
ningarna skola i sitt eget liksom i hela
arbetarrörelsens intresse opponera mot
en propaganda för den politiska
stor-sträjken inom fackföreningarna, hvilket
hindrar det systematiska
organisationsarbetet och uppeldar begäret efter
katastrofer.*
Partikongressen förklarade sig också
för fred och broderskap mellan folken
samt fördömde den utrikespolitik, som
varit nära att tända ett europeiskt krig.
c/ . . . utvecklade sig från en
ringa början till en väl-
etektricitets- diS kraftmätning me,,an
fewiSw arbetarnas och arbetsgif-
inaustri varnas organisationer. fm
en början gingo några mindre
arbetargrupper vid Siemens & Halskes, A. E.
G:s, och Siemens- Schuckerts fabriker i
sträjk och framställde en del
fordringar, som delvis blefvo beviljade, delvis
icke. Fordringarna rörde sig om
8-timmars arbetsdag, löneförhöjning samt
afskaffande af öfvertidsarbete.
Arbetarne nöjde sig ej med bolagens
medgifvanden, hvarpå dessa stängde
de verkstäder, hvilka sysselsatt de
sträjkande, c:a 850 man, och
förklarade, att allmän lockout skulle
vidtagas, om de sträjkande ej återgingo
till arbetet. På ett möte beslöto dessa
med 330 röster mot 120 att fortsätta
sträjken, hvarpå 40,000 arbetare
utestängdes. Sympatisträjk utbröt
genast vid Berlins elektriska
kraftstationer, hvarigenom hufvudstadens
spår-vägstrafik hotade att afstanna och Berlin
försänkas i mörker. Emellertid
afvärj-des denna fara därigenom, att ett antal
arbetare kvarstannade på sina platser
samt ingeniörer, verkmästare m. fl.
jämte utkommenderadt
brandkårsman-skap ersatte de sträjkande. Berlins
industridomstol (Gewerbegericht) som
skulle träda i funktion såsom
förmed-lingsinstitut kunde ingenting uträtta,
men förhandlingar inleddes dock mellan
arbetsgifvarne och arbetareutskotten
under ordförandeskap af
industridomstolens ordf. Ingen förlikning kom till
stånd, ty arbetarne fordrade 7V2 proc.
löneförhöjning, bolagen ville ej
med-gifva mer än högst 6 proc.
Den 14:de skulle ytterligare 20,000
arbetare utestängas, om de sträjkande
ej till dess återgingo till arbetet, enär
Berlins metallindustri förklarat sig
solidarisk med de elektriska bolagen.
Arbetarna ville ej riskera denna kamp,
och de sträjkande beslöto återgå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
