- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1905 /
390

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

muskulatur. Som ett hotande järtecken framträder deras kraftiga siluett
mot en ovädersdiger himmel. Dessa två orörliga proletärer likna ett
par moderna ättlingar af sixtinska kapellets profeter och sibyllor, bärande
i sin förseglade själ framtidens slumrande farligheter.

Vid 54 års ålder återvänder Meunier plötsligt till skulpturen. Hans
är 1886 i Paris utställda Hammarsmeden och Puddlaren väckte liflig
uppmärksamhet inom konstvärlden. Hvarför han öfvergaf den konstart
han så länge utöfvat visste han knappast själf. “En dag“, berättar
han, “då jag promenerade på kajen i Antwerpen frapperades jag af en
lastbärares manliga siluett. Det tycktes mig som blott skulpturen
kunde återge mitt intryck. Jag försökte.“ Och han hade rätt, nu först
liksom återfann han sig själf. Som skulptör mer än som målare skall

Meunier i sin atelier.

Meunier gå till eftervärlden. Vid denna tid måste han motvilligt, men
för sitt uppehälles skull lämna sitt hem i le Borinage och antaga en
plats som lärare i Louvain. “Det var landsflykt, men det var bröd“.
Samtidigt nedtryckt af svåra familjesorger, ryckte han dock upp sig och
kastade sig handlöst i arbetet. Under den följande perioden utförde
han de förnämsta af sina verk, hvilka representera ett oerhördt
arbets-kapital, och som förskaffade honom ryktbarhet såsom en af vår tids
själfständigaste och mest representative konstnärer. En smula bittert
säger han: “Jag togs på allvar som bildhuggare, och man betalar nu
hundrafaldt mitt lif af arbete och ensamhet“. Trots de sista årens
relativa välstånd och trots en tilltagande, ofta plågsam sjuklighet förblef
Meunier samme rastlöst verksamme inan, som under en hel lefnad i
arbetet sökt sin enda tillfredsställelse, tröst och njutning. Ända till
dagen innan sin död, hvilken inträffade på våren detta år, arbetade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1905/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free