Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mån — ett försök, som jag tror en gång skall blifva mycket fruktbringande —
verka för en utjämning af det, som nu står alldeles oförmedladt mellan
samhällsklasserna, om ni sammanträffat med dem och frågat dem: hvad tycken I
om denna lagstiftning, tror jag, att ni fått samma svar som jag: skydda oss
från den, ty den är farlig och förintande för vårt arbete, sådant det nu utvecklat
sig. Dessa män och kvinnor böra i det fallet vara ganska omdömesgilla just
därför, att de ägnat sitt arbete och sin omsorg åt att särskildt sätta sig in i och
förstå arbetarklassens lif och önskemål. Det är nog för visso, såsom här sagts,
att man först måste söka se till, att hela arbetarefrågan och hela
arbetarelagstiftningen komma att behandlas i en ny anda, man måste söka se till att på fredlig
väg, öfverenskommelsens väg, åvägabringas möjlighet till utjämning mellan de
båda klasser, som tyvärr alltför ofta stå stridande mot hvarandra. Man måste
försöka tillita de sociala fredsmedlen, innan man använder de sociala
stridsmedlen. Det är icke möjligt att säga — så fullkomligt som jag kan instämma
i åtskilligt af hvad herr Hammarskjöld sade om det upprörande i vissa arbetares,
särskildt på senare tid här i Stockholm, uppträde vid en viss sträjk och hvad
därtill hörer - det är icke möjligt att säga, att man bör flytta öfver den känsla
och stämning, som man i följd af sådana uppträden har fått, till att utgöra en
grund för, huru man skall lagstifta i detta fall. Man måste se saken på ett
mycket större, ett mycket vidsträcktare sätt. Man måste försöka se till, om
icke arbetarne själfva, när de inkommit fullständigt i det politiska lifvet, när det
blifvit ett slut på detta olycksaliga tillstånd, att utanför denna
representantförsamling skall stå en arbetareklass, som icke har mer än några få representanter,
långt mindre än hvad den borde ha, man måste först, säger jag, försöka se till,
om icke på samförståndets väg, på en bred basis skall kunna åstadkommas en
arbetarelagstiftning, som, på samma gång den är rättvis i den meningen, att
den upprätthåller de befogenheter och de rättigheter, som äfven böra
upprätthållas för arbetarne, också är tillräckligt kraftigt att öfva repressalier mot de
individer, som förgripa sig mot nödvändigt samhällsgodt. Så tänker jag om
saken. Kan detta icke gå, kommer det att visa sig omöjligt, då kommer det
att blifva ett fullständigt och permanent krig mellan samhällsklasserna här i
landet, och detta tror jag skall blifva en så stor landsolycka, att vi aldrig förut
upplefvat någon sådan. Men förrän vi gjort det af mig nämnda försöket, skola
vi icke uppgifva hoppet, åtminstone kommer jag icke att uppgifva det förr. Ty
enligt min tanke är det likväl så — jag har icke något skäl att lämna den
öfvertygelsen — att det med den svenska arbetaren förhåller sig på samma
sätt som med det svenska folket, att det är godt i sin innersta rot, och om
man går det till mötes, kommer det en mot. Men då skall man först försöka
att gå det till mötes.
Månadsrevy.
och särskildt London
an-tar en oerh9rd
onl,a“-ning>som drar med sig
England g|.äns|öst elände och
verkar hämmande på industrien. Ett
kraftigt ingripande från regeringen låter
alltjämt vänta på sig. Ty den lag
beträffande arbetslösheten, som
parlamentet antog förlidet år, kan ej betecknas
annat än som ett medel att för
ögonblicket lugna folkets upphetsning och
tillfredsställa de maktägandes samvete.
Hur man bland arbetarne betraktar lagen
och dess betydelse framgår af följande
ur ett engelskt arbetarorgan hämtade
utlåtande. ‘Så till vida äro vi ense
med herrar lagstiftare, att om lagen
af-ser att bistå det arbete som t. ex.
fräls-ningsarmén utför — de sjunknas
upprättande — eller såsom mr. Balfour
yttrade ’vara ett medel att hindra de
arbetslösa att öka de arbetsodugligas
antal’, då har den ett visst
berättigande. Men afser den att verkligen
bidraga till lösandet af arbetslöshetens
problem, då är den ett hån och en be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
