Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leendet — ville icke säga mera än att fina naturer finna alla vägar
stängda i ett samhälle, där ungdomens bästa krafter icke tillvaratagas.
Men boken blef gjord till försvarsskrift för dem själfva af sådana
unga, som lärt sig anse böckerna — ja, stundom endast bokbanden
— såsom allvarligare ämnen än “världsförbättrarbråket“ och “frihetsyrket*,
de unga, som lefde i “döda tiders hopp och längtan“ medan de ägnade
ett öfverlägset leende åt den tanken att samtidens hopp och längtan
kunde innebära något värde. Att dessa döda tider en gång varit
lefvande, att händer, lika sotiga och brända som nutidens, dd buro
»hoppets och längtans» facklor, detta mindes dessa tillbakablickare icke.
Att hvarje tid blir betydande i nuet och för framtiden i den mån hvar
enskild lefver starkt i och genom sin tid, detta är den enda tro, som
ger den enskilde makt att göra sitt ideal till en makt. Denna trosvisshet
synes hos några af släktets frälsare och hjältar ha varit en naturgåfva.
Hos andra är den en seger. Och på dem träffar Maeterlincks djupa ord:
Man väljer icke sina skäl, man förtjänar dem.
Reaktionstiders vishet kan tvärtom sammanfattas i den åsikten att
lod Idealet sig realisere saa var jo intet Ideal det mere och därför
bör det endast som et Lys paa Himlen blinke, Ogf huldt bedragende,
beständig vinkel
Framtidens viktigaste studiehandbok — den, som skall vägleda i
människovardandet — bör anbefalla hvarje ungdom att fördjupa sig i
Adam Homo innan han griper sig an med »sitt verk» eller, enligt
vanligt språkbruk, »går in i verken». Framför allt ungdomen i Sverige
kunde behöft denna vägkost. Ty vårt lands olycka var, som Hellen
Lindgren betonat, att »genombrottets man hos oss var en negativ och
kritisk ande för hvilken affall och återgång redan i ungdomen hörde
till grundbegreppen.»
Af Strindberg lärde ungdomen egentligen endast hata. Det samma
var förhållandet med tidens främsta politiker, S. A. Hedin, domaren
icke härföraren, väktaren sällan såningsmannen.
I våra grannland visade ledarne andra skaplynnen.
I Danmark ägde såväl Brändes som Hörup en samlande och
tändande makt. Båda ville inom samhället, som inom den andliga
odlingens område, göra Danmark till full delägare i och medarbetare inom
den europeiska kulturen. Det frisinnade Studentersamfundet upptog
deras tankar. Det verkade först och främst för bildning och
rättshjälp åt arbetare, men dessutom reste dess medlemmar rundt om
i landet för att från talarestolarne främja vänsterns seger. Ungdomen
hörde Hörups dom öfver alla »justerade falskmått»; hans hån öfver
»sträfvan efter motståndames aktning», öfver »sammansmältnings- och
förlikningstrånaden». Han »förstod att göra det närvarande ögonblicket
ödesdigert» och visade sina lärjungar att »man endast kan göra sitt
land stort genom att aldrig tänka eller handla smått». Mot den som
förnäm ansedda likgiltigheten för politiken häfdade han: att »allt lif
är politik, all politik lif» i den meningen att »politik endast bör vara
den sköna striden om de yppersta betingelser under hvilka människor
bygga och bo i sitt land. Politik måste därför vara skild från hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
