Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minskas den ömsesidiga misstron. Den, som varit med om
Centralstyrelsens möten, märker med förvåning och glädje, hur snabbt
kvinnorna lärt sig uttrycka sig lätt och sakrikt. Med ett ord:
samhällsintresset väckes och stärkes genom de kvinnliga rösträttsföreningarna.
Från början ha kvinnorna insett fördelen af att deras rörelse
för-blefve politisk neutral. Endast under denna förutsättning kunna
konservativa, liberala, radikala och socialistiska kvinnor samarbeta inom
föreningarna, medvetna om, att då målet är nått, skiljas vägarna åt. Kvinnorna
veta äfven, att de hafva vänner och motståndare till sitt kraf inom alla
partier, och att det kan bero på politiska konjunkturer, hvilket parti inom
riksdagen, som frambär och genomför frågan om kvinnornas politiska
rösträtt. En del män vilja gifva kvinnorna rösträtt, därför att de anse,
att då’ kvinnan måste lyda lagarna, är det en orättvisa, att hon ej får
deltaga i valet af lagstiftarna, följderna må sedan blifva hvilka som hälst.
Andra hoppas, att kvinnornas konservativa läggning skall hindra den
fruktade radikaliseringen af samhället, andra åter vänta hjälp för den
demokratiska samhällsutvecklingen af kvinnornas entusiasm och olust
för kompromisser. Många torde anse, att samhället behöfver kvinnornas,
egenart vid lösningen af en mängd sociala och kulturella frågor, för
hvilkas lyckliga lösning bdda könens olika bästa egenskaper äro
nödvändiga. Kvinnnomas arbete för sin rösträtt har i alla händelser förmått
ett betydande antal män att tänka öfver frågan och att intaga en
bestämd ståndpunkt till densamma. Insikten om det rättvisa och för
samhället gagneliga i kvinnornas rösträttskraf har under senare år gjort
betydande framsteg bland svenska män och kvinnor. Att så skett inom
det forum, som är det viktigaste för frågans lösning, riksdagen, är lätt
att med siffror bevisa. År 1902 afslog Första kammaren utan votering
en motion om skrifvelse till k. maj:t angående utredning af kvinnornas
politiska rösträtt; i Andra kammaren stodo 64 ja mot 111 nej. Vid
1904 års riksdag föll frågan i Första kammaren med 90 nej mot 49
ja, i medkammaren med 115 nej mot 93 ja. Förra riksdagen stodo i
Första kammaren 30 ja mot 89 nej och i Andra kammaren 109 nej
mot 88 ja.
Hösten 1905 märkte man på många tecken, att kvinnornas
rösträttsfråga kommit in i ett nytt skede. Maningar kommo från olika håll
dels att försöka förmå regeringen att i den väntade kungl.
rösträtts-propositionen medtaga kvinnorna, dels att anordna en masspetition i
frågan m. m. Orsakerna till denna större lifaktighet äro ej svåra att
påvisa, om det också är omöjligt att utreda, hvilken omständighet som
haft de största verkningame.
Sommarens politiska händelser på vår halfö väckte många
slumrande känslor och tankar. Fosterlandskärleken, som legat halfmedveten
i många svenska kvinnors liksom mäns hjärtan, steg plötsligt upp som
en värmande och lysande flamma. Många kvinnor kände bittert, att
de intet inflytande hade på händelsernas gång och att svenska hustrur
och mödrar icke kunde protestera mot det hotande krigets
national-olycka. Saknaden af politisk rösträtt, den vanliga medborgarens
naturliga uttrycksmedel i fosterlandets angelägenheter, kändes plötsligt icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
