Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en teoretisk orättvisa utan som den stummes pina. De stora
händelserna i Östasien, den ryska revolutionen, Finlands
återuppstån-delse som stat, allt detta gal intrycket af att händelsernas hjul rullade
snabbare än någonsin förr. Gårdagens utopier blefvo dagens verkligheter,
allt syntes möjligt. När så budet kom, att i Finland alla politiska partier
upptagit kvinnans rösträtt på sitt program och att vi i Sverige fått en
ung ministär, den första liberala efter representationsförändringen,
trodde många af de till år eller sinne unga kvinnorna i Sverige, att
stunden var inne, då deras rättvisa kraf på politisk rösträtt skulle
omhändertagas af den nya regeringen. Hade icke regeringens chef
och ännu ett af de nuvarande statsråden varit bland reservanterna i
1905 års konstitutionsutskott, då detta afstyrkt skrifvelse till k. maj:t
angående utredning af villkoren för kvinnans politiska rösträtt? De
mest sangviniska trodde, att om blott regeringen finge kännedom om
kvinnornas ifriga önskan om politisk rösträtt, skulle en liberal ministär
ej kunna annat än frambära kvinnornas sak inför riksdagen. Icke blott
de kvinnliga rösträttsföreningarna, utan äfven kvinnomöten, nykterhets*
vänner, Fredrika Bremerförbundets medlemmar skrefvo och insände
petitioner till regeringen. Inom några dagar hade en särskild petition i
Stockholm, undertecknats af 130 kulturellt arbetande kvinnor, af hvilka
blott 5 voro bosatta i landsorten. Bland dessa voro Sveriges främsta
författarinnor, Selma Lagerlöf, Ellen Key, Anna M. Roos, Amanda
Kerf-stedt, Sophie Elkan, Hilma Angered-Strandberg m. fl., våra kvinnliga
konstnärer, så godt som alla hufvudstadens högre flick- orh samskolors
föreståndarinnor, chefer för större affärer såsom fru W. Skogh, S.
Gu-maelius, B. Höbner, och ledare af socialt viktiga företag som A.
Mon-telius, E. Broomé, A. Lagerstedt. Då de fyra första
kvinnodeputatio-nema, som framburo petitionen, samtidigt erhöllo företräde hos hans
excellens statsministern den 13 december, hade regeringen enats om
ett skarpt afvisande svar, hvilket af statsministern upplästes. Det gick
ut på, att ett upptagande af frågan om kvinnornas rösträtt skulle
betydligt försvåra och fördröja utsträckningen af männens rösträtt.
Kvinnornas rösträtt vore ännu ej mogen till lösning. Detta svar väckte
den djupaste misstämning bland kvinnorna. Visserligen kunde dessa
säga sig, att det alltid var något, att de fått ett ordentligt besked,
som visade, att frågan afhandlats af regeringen, och att de ej blifvit
afspisade med några vackra fraser, men det var en klen ersättning för
den stora missräkningen. Verkställande utskottet sökte då hämma
strömmen af petitioner från kvinnor till regeringen, men så många voro
redan färdiga eller på väg, att regeringen mottagit, så vidt jag vet,
minst 23 petitioner från kvinnor, af hvilka 16 frän kvinnliga
rösträttsföreningar, 7 från andra sammanslutningar af kvinnor.
Regeringens svar verkade sporrande på kvinnorna. De voro och
äro öfvertygade, att de göra rätt mot sig själfva och sitt land i att söka
påverka opinionen i denna sak. Då de intet hade att hoppas af den
nuvarande regeringen, vände de sig i stället till riksdagsmännen. Icke
mindre än 26 föreningar ha sändt skrifvelser till alla ledamöter af
riksdagens både kamrar. Motiveringen i dessa skrifvelser är olika,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
