Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som de äro af personliga hänsyn och lokala förhållanden, mer opar*
tiskt ta itu med förhandlingarna, och då deras arbete är begränsadt till
dylika uppgifter, äro de bättre i stånd att väl fullgöra underhandlarens
oändligt svårskötta värf än de smärre lokalföreningarnas ombud skulle
vara. Här bör kanske också framhållas, att ett tariffaftal kan omfatta
äfven oorganiserade arbetare, ehuru det ursprungligen har en koalition
att tacka för sin uppkomst. Ofta finna t. ex. nytillträdande arbetare
såväl löner som arbetstider och andra förhållanden rörande arbetet på
förhand bestämda genom kollektivaftal, hvari de själfva ej haft någon
del, men som de ändå nödgas acceptera.
Betydelsen af att organisationerna äro omfattande och starka, ligger
— om man bortser från vikten däraf vid tariffaftalens ingående —
framför allt i, att därigenom den bästa garanti lämnas för att det ingångna
aftalet verkligen hålles. Och härmed komma vi till ett af hindren för
uppnåendet af effektiva kollektivaftal. Vore alla arbetare inom ett yrke
förenade till en organisation och likaså arbetsgifvame inom samma
branche, och hade båda föreningarna juridisk persons karakter, behöfde
den rent formella sidan af kollektivaftalet ej göras till föremål för långa
utredningar. Hvardera parten hade då att välja delegerade, hvilka efter
vunnen enighet å sina respektive föreningars vägnar underskrefve
kontraktet, och de speciella aftalen byggdes på den så lagda grunden. Ett
brytande af kontraktet finge samma civilrättsliga påföljd som vanliga
aftalsbrott mellan två individer. Emellertid äro de faktiska
förhållandena alls ej sådana, såsom en blick på några länders lagstiftning i
dessa frågor skall visa.
I Sveriges lag saknas alla föreskrifter rörande associationer sådana
som arbetsgifvames eller arbetames yrkesföreningar. Församlingsrätten
skyddas i någon mån af en paragraf i strafflagen, men angående
stadigvarande föreningar af nyss nämnda slag iakttar lagen tystnad. Härmed
sammanhänger väl den opinion mot fackföreningarna, som ännu faktiskt
förefinnes inom öfriga samhällsklasser än arbetarne. Det händer ju ej
häller sällan att sträjker och lockouter uppstå inom industrien af den
orsak, att arbetsgifvame ej vilja erkänna arbetarnes organisationsrätt,
hvilken lagen som sagdt ej direkt skyddar. Och där endast
oorgani-serade arbetare finnas kan ej gärna bli tal om något kollektivaftal. Men
äfven om föreningsrätten erkännes och alla arbetarne äro organiserade,
återstå svårigheter, som lägga en del hinder i vägen för tariffaftals
användande. Hvarken fackföreningarna eller arbetsgifvareassociationema äga
juridisk personlighet, och aftal ingångna mellan deras representanter sakna
rättsligt bindande kraft. Sådana aftal kunna därför brytas, utan att den
förfördelade parten har möjlighet till den ersättning, som vanliga
aftalsbrott medföra, därest de rättsligen beifras. Om en arbetare ej fullgör
de prestationer, hvartill han enligt sitt speciella aftal med arbetsgifvaren
förbundit sig eller om den senare brister i uppfyllandet af ett sådant
separataftals bestämmelser, äro de naturligtvis underkastade civilrättsligt
ansvar. Men härvid må ihågkommas, att tariffaftalets brytande ej
nödvändigt förutsätter äfven separataftalets. I det förra förbinda sig
kontrahenterna, att låta de kommande speciella aftalens innehåll stå i full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
