Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverensstämmelse med detsamma. Om sålunda exempelvis en
arbetsgifvare kommer öfverens med en arbetare om villkor, som strida mot
någon punkt i det tariffaftal, de båda godkänt och ett kontrakt
innehållande dessa afvikande bestämmelser kommer till stånd med bägges
goda vilja, är detta naturligtvis ett aftalsbrott, men ett aftalsbrott utan
rättslig verkan. Denna olägenhet skulle tydligen undanrödjas genom
att fackföreningen gjordes till juridisk person.
Men sådana aftalsbrott äro dock sällsynta och af relativt mindre
vikt. För öfrigt har i allmänhet en förening medel att gent emot
sina egna medlemmar skydda sig för dylika. Det är också ett annat
mål man har i sikte, då man önskar göra fackföreningarna till juridiska
personer, liksom arbetsgifvames sammanslutningar, nämligen det att få
ett brytande af de speciella aftalen mer effektivt med afseende på
följderna, så att eventuellt skadestånd komme att utgå ur föreningskassan
i stället för att tagas från de ofta medellösa enskilda medlemmame;
föreningen skulle så ha regressrätt gent emot dessa. Otvifvelaktigt komme
en lag af denna art att drabba båda parterna i ungefär lika hög grad,
i det att aftalsbrott skulle medföra sitt dryga ansvar såväl vid sträjker
som lockouter. Och att fackföreningsrörelsen skulle bli särskildt lidande
därpå, är knappast att förmoda. Detta skulle kunna bli händelsen
endast för så vidt genom andra samtidigt gällande stadganden eller på
grund af olämplig affattning af lagen, ansvarigheten för
fackföreningarna kunde utsträckas alltför långt. Så har t. ex. varit fallet i
England, där genom enstaka domar fackföreningar förklarats skadestånds*
skyldiga på grund af handlingar företagna af deras funktionärer, till och
med om dessa ej varit otillåtna för hvilken annan enskild person som
hälst; och inte nog därmed, äfven om dessa funktionärer gått utom
sin af fackföreningen dem meddelade befogenhet och handlat i
uppenbar strid mot dess stadgar.
Men man må ej föreställa sig, att alla svårigheter blefve afhjälpta
genom en lagbestämmelse, som förlänade arbetare- och
arbetsgifvar-föreningama egenskap af juridisk person. Härvid måste nämligen den
viktiga omständigheten tagas i betraktande, att knappast någonsin alla
arbetare vid en fabrik eller ännu mindre inom ett helt yrke tillhöra
organisationer. Och icke organiserade arbetare beröras ju ej af en sådan
lag. Slutligen kommer härtill att aftalsbrott jämförelsevis sällan
förekomma i samband med arbetsinställelser, något som skall utförligare
påvisas här nedan. Så länge icke lagstiftningen direkt skyddar
parterna för kontraktsbrott, kunna de utan tvifvel ernå den bästa garanti mot
sådana genom att främja hvarandras organisationer. Ju starkare och
mer omfattande dessa äro, dess mindre risk för aftalsbrott.
I England är fackföreningsrörelsen af gammalt datum, och
lagstiftningen griper mer reglerande in i dessa frågor än hos oss. Så
äro fackföreningarna i viss mån att betrakta såsom juridiska personer,
ehuruväl praxis därvidlag är något vacklande på grund af den för
England egendomliga sammanblandningen af stundom mot hvarandra
stridande parlamentsakter och domstolsprejudikat, som utgöra normer
för underrätterna. Brytandet af arbetsaftal har gjorts till föremål för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
