Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
särskild lagstiftning. Det medför kriminellt ansvar i vissa fall, nämligen
om det sker med uppsåt eller illvilligt och den handlande kunde antaga,
att därigenom människolif sattes i fara eller allvarsam kroppsskada
eller förstöring af dyrbar egendom framkallades; vidare om arbetare vid
kommunala gas- eller vattenledningsverk kunde antaga, att gas- eller
vattentillförseln kunde afskäras orten. — Dolus förutsättes således hos
kontraktsbrytaren för straffs ådömande. För öfrigt äro fackföreningarna
vid brytande af kontrakt skadeståndsskyldiga enligt öfliga civilrättsliga
regler. Försök ha äfven gjorts att få fackföreningarnes funktionärer
ådömda skadestånd, därför att de uppmanat sina föreningar att icke
fömya ett gammalt kontrakt eller ingå ett nytt, som de funnit för
ar-betame ofördelaktigt. Öfverhuset har dock såsom högsta
appellations-domstol i ett fall (Flood v. Allen) 1901 skapat ett prejudikat, som
förhindrar en sådan uppfattning och därmed upphäft en dom i motsatt
riktning, fälld af underrätten.
Äfven en annan omständighet rörande arbetsaftalet har i England
utgjort föremål för långvariga tvister. Det undersöktes på det
sorg-fälligaste, om någon fackföreningsmedlem gent emot företagare eller
ickefackföreningsmedlem vid aftals ingående begagnat sig af varningar eller
hotelser, ett förhållande som, ifall det konstaterades, ofelbart ledde till
kriminellt straff, äfven om hotelsen varit af ganska fredlig art. Under
senaste årtiondet ha dock dessa tvister genom prejudikat fått en för
fackföreningarna tillfredsställande afslutning.
Hvad Tyskland beträffar, innehåller dess Gewerbeordnung af 1869
särskilda bestämmelser om arbetsförhållanden, gällande för hela riket.
Den 152:a paragrafen i denna upphäfver alla förbud för näringsidkare,
biträden, gesäller och fabriksarbetare att sammansluta sig för erhållande
af gynnsammare arbetsvillkor, särskildt genom sträjk. Men denna
paragrafs bekanta tbs. 2 tillfogar, att det står hvarje deltagare fritt att
träda tillbaka från sådana öfverenskommelser och aftal, på hvilka
dessutom ingen rättslig talan eller invändning kan grundas. (En härmed
analog bestämmelse finnes i 1870 års österrikiska lag). Detta är
naturligtvis ett mycket svårt hinder för utvecklingen af kollektiva aftal och
så mycket mer förvånansvärdt är det, att dessa nått en sådan
utbredning i tyska riket. Beträffande aftalsbrott gäller där bestämmelsen att,
därest arbetaren olagligt bryter sitt kontrakt, hans arbetsgifvare har rätt
att innehålla intill 14 dagars lön. — För öfrigt lämnar den tyska
rikslagstiftningen ett ganska stort spelrum för landslagstiftningen, hvaraf
flere stater begagnat sig för utfärdande af mer eller mindre drakoniska
lagar mot fackföreningarna.
I Förenta Staterna äro lagarna angående fackföreningar och
arbetsaftalet delvis varierande med de olika staterna. De flesta af dessa ha
lagliga föreskrifter, som för fackföreningarna möjliggöra förvärfvande af
juridisk persons ställning, något som dessa dock i regel underlåta.
Med afseende på arbetsaftalet finnes den märkliga bestämmelsen, att
kontrakt mellan företagareföreningar och fackföreningar, som dekretera
att alla af de förra anställda skola tillhöra de senare, äro olagliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
