Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rörande arbetsanvisning har på några håll staten gifvit föreskrifter,
på andra ha kommunerna ingripit och upprättat kommunala
arbetsför-medlingsanstalter.
Af denna redogörelse framgår sålunda, att i det kollektiva aftälet
ingår en ej obetydlig del, som är nästan oafhängig af kontrahenternas
vilja, nämligen de regler beträffande arbetsförhållandet som äro intagna
i lagarna. Desstuom kan arbetsaftalet ej med förpliktande verkan ingripa
i arbetarnes medborgerliga rättigheter.
När arbetsgifvare och arbetare förhandla om arbetsvillkoren ha de
naturligtvis att begränsa diskussionen till de frågor, som ligga inom
sfären för deras bestämmanderätt, och det området kan vara större eller
mindre i olika länder. Dock återstår alltid en betydlig mängd
spörsmål, som de äga att afgöra utan all främmande inblandning. Somliga
af dessa äro af den natur, att de nödvändigtvis undandraga sig ett
statligt reglerande, andra åter förefalla väl ägnade för ett sådant och ha
på sina håll äfven stått på dagordningen såsom lämpliga objekt för
reformer.
Till dessa senare höra framför allt de som röra kollektivaftalets
formella sidor. I synnerhet har man, såsom redan antydts, velat
försäkra sig mot brytande af detsamma och i det syftet sträfvat efter att
göra arbetsgifvare- och arbetstagareföreningar till juridiska personer. Och
under vissa bestämda förutsättningar kan, såsom nämnts, detta vara ett
steg i rätt riktning, om ock ett ej synnerligen långt sådant.
Åtminstone gäller om Sverige, att de fall af kontraktsbrott, som inträffa vid
arbetsinställelser, äro jämförelsevis få. Enligt meddelanden från
Kom-merskollegii afdelning för arbetsstatistik, årg. 1904, ha af 23
arbetsinställelser under årets första kvartal, om hvilka fullständiga uppgifter
föreligga, aftals- och kontraktsbrott med säkerhet förekommit i två fall.
I sex andra fall beskyller den ena parten den andra härför. Då dessa
beskyllningar med ganska stor sannolikhet kunna antagas bero på olika
tolkning af kontraktet och således åtminstone ej innebära medvetet
brytande däraf, talar mycket för, att kontraktsbrotten, därest sådana
förekommit, skulle kunnat undvikas genom lagstadgad skiljedom vid
tolkning af ingångna aftalsbestämmelser, och detta utan att respektive
föreningar behöft vara juridiska personer. Ännu gynnsammare visa sig
siffrorna för 1904 års andra kvartal. Vid 46 fullt kända arbetsinställelser
har aftalsbrott förekommit i ett fall. I fem andra äro parternas
uppgifter motstridande. För hela 1904 äro de fullt kända
arbetsinställelsernas antal 121, de konstaterade aftalsbrotten 5 och de omtvistade 21.
En positiv bestämmelse i lagen, som gäfve full garanti för
föreningsrättens respekterande, skulle utan tvifvel verka i samma riktning, d. v. s.
förhindra kontraktsbrott. Exempel från England visa, hurusom starka,
väl organiserade fackföreningar vid aftalsbrott från enskilde arbetares sida
kunnat ingripa och ej blott återgifvit arbetsgifvaren den förhöjning i
löner, som nämnda arbetare kontraktsvidrigt tilltvingat sig, utan äfven
lämnat skadestånd.
En bestämmelse med afseende på kollektivaftalets formella sida,
hvars intagande i lagen otvifvelaktigt skulle få fördelaktiga verkningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
