Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är den att aftalet skriftligen affattas, och att exemplar af detsamma
upphängas i verkstaden på lämpliga ställen. Af stor vikt är naturligtvis,
att tariffaftalets formulering är så klar och tydlig som möjligt, men här
föreligger väl närmast en uppgift för staten i dess egenskap af
omedelbar arbetsgifvare (skapande af mönsterkontrakt).
Hvad kollektivaftalets innehåll beträffar kan staten visserligen här
föreskrifva allmänna regler men däremot icke — med de undantag, som
i allmänhet redan förefinnas och som ofvan angifvits —
bestämmelsernas konkreta innehåll. Man kunde exempelvis vänta ett gagnerikt
resultat af en lagbestämmelse rörande kollektivaftal, som föreskrefve att
minimilöner skulle i detta fixeras; därigenom undvekes åtminstone
principstrider om en sådan sak. Hvaremot nyttan af ett lagligen bestämdt
minimibelopp å arbetslöner kan starkt ifrågasättas. Detsamma gäller de
punkter i kollektivaftalet, som handla om detta själft. 1 lagen kan icke
föreskrifvas för huru lång tid aftalen skola gälla, ej heller
uppsägningstidens längd, hvaremot den fordran kan uppställas, att dylika
bestämmelser skola införas i detsamma.
Under förutsättning att en sådan lagstiftning angående kollektivaftal
komme till stånd, borde i lagen också föreskrifvas, att det inom ett
yrke eller lokalt område ingångna tariffaftalet skall tjäna såsom
kompletterande och normerande för de individuella aftal, som inom samma
område ingås. Därigenom kunde väl i någon mån de olägenheter
förminskas, som uppstå af den grund att endast arbetareföreningar kunna
vara organ för kollektiva aftal och oorganiserade således i allmänhet
äro uteslutna från dettas fördelaktiga verkningar.
Det råder knappast tvifvel om att en lagstiftning, som toge själfva
tariffaftalen om händer och med det sammanhängande frågor, skulle
kunna bli till gagn och mildra häftigheten i den kamp som nu
utkämpas inom industrien. Men å andra sidan är det vanskligt att i lagen
föreviga eller åtminstone för långa tider fastställa bestämmelser rörande
dessa aftal, som dock kräfva stor smidighet och anpassningsförmåga
efter de ständigt sig förändrande förhållanden på det utvecklingskraftiga
industriella området. Därmed är långt ifrån sagdt, att icke
lagstiftningen skulle kunna länge ännu fortsätta på den nästan öfverallt inslagna
vägen och allt mer och mer inskränka det af parterna afhängiga
området af tariffaftalet. En sådan politik är ej blott berättigad utan
fastmer äfven nödvändig för en sund och något så när fredlig utveckling.
Man må blott vakta sig för öfverdrifna förväntningar. I fall
arbetsgif-vame och arbetame vid förnyandet af ett kollektivaftal ej kunna komma
öhrerens om t. ex. formen för lönerna eller dessas belopp, står
tydligen lagstiftaren maktlös. På sin höjd kunna parterna förpliktigas att
vända sig till förlikningsinstitution, hvars sammansättning ock kan af
lagen bestämmas. Sådan medling har dock i vanliga fall relativt små
utsikter att leda till resultat, då ju något sådant som lönens storlek
knappast kan afgöras enligt objektiva normer; det är åtminstone
händelsen, om frågan gäller ett helt yrke. Följden blir därför i de flesta
fall arbetsinställelse, och först efter en tids kraftmätning blir
öfvererens-kommelse möjlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
