Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af ärade red. för Social Tidskrift därtill anmodad, vill jag med
några ord beröra det i k. proposition till innevarande riksdag framlagda
förslaget till lag angående medling i arbetstvister.
Förslagets tillkomst och innehåll torde vara för läsarna af Social
Tidskrift förut bekanta, hvarför jag anser onödigt upprepa hvad förut
är kändt. Angående förslagets allmänna läggning, så har säkerligen
kommittén som utarbetat det, lyckligt funnit och i förslaget inrymt
hvad som nu för tillfället är mest gagnande för uppnående af
omedelbara och praktiska resultat, och hvad som mest öfverensstämmer med
hvad det allmänna tänkesättet fordrar och kan gå med på.
Från visst håll har klagats öfver att resultatet af den förebådade
lagen, i det skick den nu framlagts i förslag, icke skulle blifva
tillräckligt effektivt. Man har förmenat, att steget skulle tagits fullt ut och
bestämmelser framlagts om obligatoriskt skiljedomsförfarande i alla
arbetstvister. För den, som aktivt lefver med i lifvet på dessa områden, är
det ofattbart att ett dylikt projekt på allvar nu kan diskuteras. Och
äfven om man ser saken uteslutande teoretiskt, så förefaller obligatorisk
skiljedpm i arbetstvister för närvarande omöjlig i vårt land, helt enkelt
därför, att vi sakna alla de förutsättningar på det sociala området som
äro en nödvändighet för att en dylik lag skall kunna få reel och för
samhället lycklig betydelse. Vi kunna vänta till förutsättningarna komma,
ha vi hört någon invända. Men då få vi allt vänta länge och under
tiden rasar den ena ruinerande striden efter den andra, af hvilka säkert
många skulle kunna biläggas, innan så stor skada vore skedd, af en
förmedlingsinstitution, sådan som i k. förslaget omförmäles.
Under det att medlingen i arbetstvister, under förutsättning att
för-medlingsmännen blifva opartiska och insiktsfulla män, säkert blifver en
lefvande och verksam institution nu omedelbart, skulle
skiljedomsinsti-tutionen enbart blifva en lag på papperet. När förhållandena blefvo för
olidliga — och tyvärr blefvo de det snart, när arbetsgifvama icke längre
fruktade arbetsnedläggelse — skulle arbetaremassorna, trots denna lag,
nedlägga arbetet. Och föga lämpligt för samhällsfriden skulle det nog
vara att mot dessa arbetaremassor tillämpa repressiva lagar.
Det har vidare talats om att som en förutsättning för medling i
arbetstvister från statens sida, skulle vara införande af rättsligt bindande
aftal, hvilket är liktydigt med fackföreningarnas inregistrering och
juridiska ansvarighet. Frestande skulle vara att ingående belysa detta
spörsmål, men jag fruktar tidskriftens utrymme icke det tillåter och
dessutom hör det ju strängt taget icke hit. Vill därför inskränka mig
till att säga, att med vårt lands nuvarande sociala och icke minst
politiska förhållanden, dylika lagar innebära en verklig fara för
arbetareklassen. Så länge icke arbetarna ha tillbörligt inflytande på
lagstiftningen, har man alla skäl frukta, att inregistreringen skall läggas så,
att arbetarnas rörelsefrihet betänkligt kringskäres, ja helt borttages.
Inregistreringen har icke visat sig vara nödvändig eller ens
be-höflig för de medlingar i arbetstvister som hitintills, visserligen enskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
