Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Månadsrevy.
PJT , > Det skulle vara en
frZaZ’ rve,,K åaff6r. "f “
fäll <8’ om tanken
* skulle fa insteg hos
de kroppsarbetande klasserna, att
öfverhuset blott är en kyrkogård på
hvilken folkets önskningar
begraf-vas i stillhet
(Lord Weardale
i öfverhuset maj 1906.)
Om någon varit så optimistisk, att
han hyste en förhoppning om att
rösträttsfrågan skulle få sin lösning vid
den nu afslutade riksdagen genom att
Första Kammaren skulle bifalla Kgl.
Maj:ts moderata förslag, och den
upp-rifvande striden sålunda tills vidare
af-föras från dagordningen, så blef han
grundligt tagen ur sin villfarelse den
14 maj, då Första Kammaren med 126
röster mot 18 afslog regeringsförslaget.
Med 134 röster mot 94 antogs samma
förslag i Andra Kammaren. Ej ens
det pröfvande året 1905 förmådde
åstadkomma den samling hvarefter vi
längtat, häftigare än förr sjuda
partilidelserna, och framtidsperspektivet fylles af
strid och söndring till hinder för
lösningen af de många viktiga frågor, som så
länge blifvit undanskjutna.
Under debatten i Andra Kammaren
yttrade statsministern i sitt förträffliga
anförande bl. a., att om första
kammaren i längden skulle »sätta ett till
det yttersta förbittradt motstånd» mot
ett rösträttsförslag, som vunnit
nationens flertal, så skulle det blifva en
strid om »huruvida konungamakt med
folkmakt eller konungamakt med
herre-makt skall råda i Sveriges rike.» Dessa
ord väckte en storm af förbittring inom
högerpartiet, och dess press började
en till ytterlighet häftig kampanj mot
statsministern, som behandlades såsom
en »hvilken i sin obändighet brutit
med det ordnade samhället.» Två af
statsråden, hrr Trolle och Tingsten,
funno i statsministerns ord en
anledning att afgå. Därpå utvecklade sig
krisen hastigt. Herr Staaff tillrådde
konungen att förordna om nya val
till Andra Kammaren för att få
kännedom om valmännens mening och gifva
dem tillfälle att välja mellan konstitu-
tionsutskottets förslag (Påbodaförslaget)
och regeringens. Men kung Oscar
ansåg det hvarken logiskt eller
parlamentariskt riktigt att upplösa en
kammare, som bifallit en kgl. proposition.
Detta skäl har sedan kritiserats, bland
andra af hr Staaff själf, som i en
kommuniké framlagt regeringens åsikter.
Efter denna vägran afgick ministären
Staaff, efter att na fört regeringen med
sådan insiktsfullhet, arbetslust och klar
blick för det praktiska lifvets behof
att den vid sitt afsked erhöll ett
vackert ’approbatur“ äfven af en del af
sina häftigaste motståndare.
Sedan några planer att bilda en
moderat eller mera neutral regering
öfver-gifvits, fattade konungamakten den 27
maj sitt beslut, säkerligen ej med lätt
hjärta. Stödjande sig på uppfattningen
om de båda kamrarnas grundlagfästade
lika ställning och hänvisande till att en
stor majoritet i första och en betydlig
minoritet i andra kammaren enat sig
om den proportionella valmetoden,
förklarade konungen, att riksdagen ånyo
borde pröfva ett
dubbelproportionali-stiskt rösträttsförslag.
Sedan herr Pettersson i Påboda
förklarat sig ej önska bilda den nya
regeringen, uppdrog konungen detta åt
generaldirektör Arvid Lindman, tillhörande
den konservativa majoriteten i första
kammaren. Den nya statsministern om*
gaf sig naturligtvis förnämligast med
utpräglade högermän, särskildt märkas
bland de mera partipolitiskt färgade
namnen herr Hugo Hammarskjölds och
herr Juhlins från Skara. I denna
regering ingick från liberala samlingspartiet
herr Roos från Karlskrona.
Regeringsskiftet väckte förstämning
och förbittring i de vida kretsar, som
anse att nationens tnening, som får sitt
bästa — om ock tyvärr ännu
synnerligen ofullständiga — uttryck i andra
kammaren, bör ha rätt att ha större
inflytande vid afgörandet af landets
lifs-frågor än den fyrkvalda
minoritets-representationen i den första.
Sedan regeringen utnämnts yttrade
kronprinsen i ett tal i Norrköping att
“konungamakten står och alltid bör stå
öfver partierna“.
Den upprörda folkmeringen tog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
