Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har ej häller socialdemokratins män kommit sig för att ägna tillbörlig
kraft åt effektiva reformer i det ekonomiska samfiällslifvet.
På grund häraf får den nu, som det synes, rätt kraftigt spirande
jordreformrörelsen en mycket viktig uppgift att fylla i vårt samhällslif,
såvida den — väl att märka! — icke i den grad låter sig påverka af
den härskande slentrianen att också den i sina sträfvanden stannar vid
ytan, nöjer sig med att blott verka för partiella reformer, därför att de
radikala och principiellt följdriktiga reformkrafven ej ögonblickligen
kunna realiseras. Jordreformläran sådan den är framställd af George,
på ett värdefullt sätt kompletterad af Oppenheimer och förd fram af
den danske Henry George-föreningen nöjer sig annars icke med en
blott ytlig uppfattning af samhällslifvet, lika litet som den fruktar för
att gå till roten med sina reformkraf.
Alldeles ny, eller i allt fall så godt som alldeles okänd och dock
så naturlig, är jordreformlärans skarpa särskiljning af berättigad och
oberättigad enskild egendom, af samhällets och den enskildes
värde-skapande verksamhet, af samhällets rätt och den enskildes rätt. Det
har varit liberalernas och föröfrigt äfven deras närmaste arftagares,
socialisternas, stora fel, att de satt likhetstecken mellan jorden,
naturtillgångarna och produkter frambrakta genom mänskligt arbete och trott,
att dessa grundväsentligt olika faktorer kunna behandlas lika i
ägande-rättsligt afseende. Detta fel rättar jordreformläran, i det den häfdar,
gentemot de gamla liberalerna, att jorden och de naturliga monopolen
öfverjmfvud måste vara socialegendom i ett väl ordnadt samhälle, och
gentemot socialistgma, att, därför att det enligt sakens natur måste finnas
vissa slag af social egendom, är det alls icke afgjordt, att all egendom
eller ens alla produktionsmedlen behöfva socialiseras för att drägliga
sociala villkor skola uppnås. Jordreformvännema söka göra klart för
socialisterna, att äganderätten till produkterna af enskildt arbete, det må
vara kapital eller ej, icke spelar en sådan roll som äganderätten till
de naturliga monopolen och att, om det produktiva kapitalet skall
socialiseras, detta mer bör ske frivilligt, kooperativt, än genom
statsmakternas direkta ingripande.
Har man en gång fått klart för sig skillnaden på dessa olika slag
af egendom och insett hvilken roll de hvar för sig spela i
samhällslifvet, så löper man icke lätt fara att förlora sig i sociala biuppgifter.
Ännu mer främmande äro, om möjligt, de socialt intresserade i
allmänhet för den af jordreformläran starkt betonade omständigheten,
att samhället, alla i gemenskap, frambringa betydande värden, hvilka
samhället följaktligen, enligt den allmänt hyllade rättsprincipen: enhvar
sitt, har en praktiskt taget uteslutande rätt att tillgodogöra sig. Hur
blind man varit och allt fortfarande är för denna omständighet, visar
bäst de härskande åsikterna om skattelagstiftningen. Är samhället själft
genom sin existens, sin tillväxt, genom det skydd, den rättssäkerhet
staten förlänar våra näringsidkare, genom statens och kommunernas
direkta ingripande i produktivt syfte, upphof till värden, i hvilkas
tillkomst den enskilde sålunda icke har någon väsentlig andel, så borde
det helt naturligt varit skattelagstiftningens första och sista uppgift att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
