Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett enda slag upphäfva djupgående sociala missförhållanden. En sådan
invändning härleder sig antingen af ofruktbar konservatism eller af utopier,
och i båda fallen är den byggd på en tankegång som med nödvändighet
måste stå fiendtlig eller oförstående inför en praktisk reformpolitik, som
går jämt så långt, som med hänsyn till tidsförhållandena är
genomförbart.
Det är sannt att lagen inte kan hjälpa alla, den är intet
ögonblickligt botemedel mot all arbetslöshet.
I första hand kommer den de fackorganiserade arbetarna till godo;
hittills är det nämligen endast dessa, som upprättat sådana kassor
hvarom lagen talar. De fackorganiserade arbetarnes antal är icke stort
i Norge äfven om det under de senaste åren varit stadt i hastig
tillväxt. Antalet arbetare tillhörande den fackliga landtorganisationen
utgjorde år 1903 omkring 8,000, i juli 1905 omkring 15,000, fördelade
på 11 landsförbund och en del smärre lokalföreningar hufvudsakligen i
Kristiania. Dessutom stodo enskilda föreningar utom landtorganisationen.
Enligt föreliggande uppgifter funnos år 1905 16 med
arbetslöshetskassor försedda organisationer med tillsammans 9,274 medlemmar; tre
organisationer med 564 medlemmar hade endast * reskassor*. I en
eller annan form voro således närmare 10,000 arbetare
arbetslöshets-försäkrade. Hela rörelsens utveckling framgår bäst af de utbetalade
understödens belopp. År 1899 utbetalades ur arbetslöshetskassorna till
arbetslösa 10,000 kr.; den sammanlagda summan har sedermera vuxit
med omkring 10,000 kr. för hvarje år och utgjorde år 1904 öfver
60,000 kr.
Många redan befintliga kassor kunna säkerligen vara i behof af det
stöd, som i och med det allmänna anslaget erbjudes dem. Det är
betecknande för de dåliga tider, som vi genomlefvat här i Norge, att till
och med sådana arbetare som våra typografer, hvilkas arbetslöshetskassa
är den äldsta af alla, under åren 1899—1904 nödgats se sina medel
smälta ihop från kr. 14,744: 04 till kr. 725: 75! Och detta ehuru afgiften
är hög, ehuru man esomoftast utkräft extra afgifter samt sökt uppbringa
medel genom anordnande af basarer, lotterier o. s. v.
De allmänna anslagen skola med andra ord i många fall erbjuda
de arbetare, som redan ha ögonen «öppna för sakens vikt, en välkommen
lättnad i deras sträfvanden och därvid sporra dem att fortsätta på samma
väg. Men dessutom vill lagen äfven — och härvid måste själfva
hufvudvikten läggas — söka förmå allt fler och fler att bilda
arbetslöshetskassor eller gå in i befintliga sådana.
Just denna tendens har emellertid väckt betänkligheter på en del
håll. Arbetarnas fackorganisationer äro nämligen hos oss, som i de
flesta andra länder, genomgående socialdemokratiska, och, säger man,
ett direkt eller indirekt understödjande af arbetslöshetskassorna blir på
samma gång äfven ett understöd åt de organisationer som de tillhöra
och därigenom åt hela den socialdemokratiska rörelsen. En viss fruktan
för något dylikt kom under ärendets behandling i stortinget äfven till
synes från konservativt håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
