Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Filosofi och politik.
Där sitter nere i Göteborg en bister och skarptänkt granskare af
tidsriktningarne i tanke och lif. Han distinguerar och skematiserar med
en oemotståndlig drift att insätta företeelserna i ett logiskt hyfsadt och
ordnadt sammanhang. Intet under då heller, att resultatet, då han
öfver-blickar detsamma, blir framför allt en tiden genomgående
exemplifice-ring af hvad en annan svensk tänkare före honom kallade kulturens
offerväsen. För Wikner visade sig detta just såsom en följd af den
stränga hyllfacksindelning, som är den ordentliga kryddbodens men
icke lifvets. Nuväl, säger den stränge granskaren i Göteborg, jag är
fullkomligt medveten om, att jag skematiserar; men jag måste
omforma erfarenheten till en viss entydighet, för att min undersökning
skall gå framåt mot sitt mål. Har han månne icke gjort mera än
så? Det förefaller åtminstone, som om han ej nöjt sig med att söka
framställa det typiska utan därjämte här och hvar utrustat och utklädt
sina typer efter eget behag och syfte. Det skall icke nekas, att
ensemblen härigenom blir förträfflig, icke ens öfverträffad af
mario-nett-teaterns, där de uppträdande hänga på tråd. Typerna, som den
stränge granskaren låter piruettera på scenen, bli ej sällan
overkliga idealfigurer eller karrikatyrer i stället för typer. Att han icke
afsett detta, är uppenbart. Men förklaringen kanske ligger däri, att
hans iakttagelseförmåga icke är fullt så framstående som hans
förstånds-skärpa.
Hvad som här är sagdt syftar på professor Vitalis Norströms nyss
utkomna bok “Den nyaste människan» och speciellt på den däri
förekommande karaktäristiken af de politiska och sociala riktningarne i det
nuvarande samhället. Å ena sidan ställes en samhällsbyggande och
samhälluppehållande riktning, konservatismen; å den andra liberalism,
socialism och anarkism såsom samhällsupplösande makter, sammanförda
under den gemensamma öfverrubriken radikalism och, vare sig
medvetet eller omedvetet, alla bottnande i en enbart naturvetenskaplig
världsåskådning. Samhällsåskådningen beror nämligen af världsåskådningen,
och konservatismen eller, som förf. också säger, den historiska
samhällsåskådningen, hänger oupplösningen samman med en religiös,
tran-scendent, mystisk (i betydelsen öfver-naturvetenskaplig) grundåskådning,
i hvilken kärleken till samhället såsom den organiska enheten af
ordning och frihet är ryggrad. Den radikala, ohistoriska åskådningen
däremot är samhällsupplösande antingen genom att såsom liberalismen
(och ytterst anarkismen) resa frihetsmomentet mot ordningsmomentet
eller genom att såsom socialismen offra friheten för organisationen.
Den konservatism förf. skildrar är bestämdt ohistorisk. Den
historiska konservatismen har icke nöjt sig med att som socialismen offra
friheten för organisationen; den har offrat de mångas frihet för
växlande, privilegierade fåtalsgruppers makt, och den har haft till
specialitet att, ofta i god tro, identifiera mer eller mindre enskilda och
exklusiva intressen med samhällets. Dess kärlek till samhället har därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
