Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete som, hvar det än funnit sin gräns, anmärkningsvärdt befordrat
den socialekonomiska utvecklingen i vårt land.
Ingeniör Bergs program på ifrågavarande område finnes att
inhämta i ett par af honom utgifna broschyrer: Arbetarfrågan,
utkommen 1905 och I Arbetsgifvar ef rågan, utgifven 1906.
Ingeniör Berg var, egendomligt nog, den som närmast hade att
mottaga stöten af den första svenska socialistiska strejkrörelsen, i Lomma
1889. Han stod då helt främmande för arbetarorganisationens idé, och det
sätt, på hvilket han då sökte bekämpa denna, är han förvisso nu den
förste att fördöma. Hans ställning var ju också så tillvida vansklig
som han icke stod fri utan hade att svara för bolagets ställning.
Efter detta första bryska möte med arbetarfrågan har ingeniör Berg
öfver-gått till den uppfattningen att * arbetarorganisation var en
naturutveckling inom samhällsbyggnaden11. ‘Allt måste nu ordnas för nytt
jämviktsläge“.
Det gamla “jämviktsläget“ låg inom svängningame på
arbetsmarknaden: fanns öfverflöd på arbetskraft så nedprässades lönerna, fanns
brist på varan så höjdes de. Det nya jämviktsläget eller, med andra
ord, den ekonomiska industriarbetarfrågans lösning, nås enligt ingeniör
Bergs uppfattning med uppfyllandet af tvenne önskemål: med införande
af ordnade förhållanden mellan arbetare och arbetsgifvare, och med
förhindrandet af att priset på kroppsarbete stiger öfver den nivå som
bestämmes af världsmarknaden.
Ingeniör Berg vill införandet af kollektivaftal mellan
arbetsgifvare och arbetare. För att undgå “det skräckregemente som
skulle införas i landet genom flera inbördes oberoende arbetsgifvare- och
arbetareorganisationer i konkurrens med hvarandra“ anser han det
nödvändigt att alla arbetsgifvare och alla arbetstagare förenas i hvar sin
stora organisation. Detta skulle möjliggöra enhetlighet vid
formulerandet af aftal och ett undvikande af onödiga småstrider, enär den
fasta sammanhållningen på hvardera sidan skulle mana till försiktighet
och aftalens redigering af samverkande ombud från bägge
organisationerna skulle skänka förtroende och respekt. Organisationernas
lagliga ansvar för aftalens hållande anser ingeniör Berg onödigt och med
hänsyn till den bland arbetame utbredda misstron mot saken, olämpligt.
För öfrigt inser ingeniör Berg tillfullo hvilka svårigheter som möta vid
realiserandet af dessa sammanslutningar. Från arbetsgifvaresidan är
det lusten till illojal konkurrens, obenägenheten att öfvergifva den
äldre, patriarkaliska regimen, slutligen också obenägenheten att träda i
beröring med den socialistiska organisationen. På arbetaresidan ligger
hindret framför allt i spänningen mellan socialister och icke-socialister.
Sammanslutningarna äro emellertid nödvändiga, anser ingeniör Berg,
för uppnåendet af den relativa freden, och möjligheten att erhålla dem
ligger i politikens fullständiga skiljande från dessa organisationer.
Tvifvelsutan är detta en vacker tanke, och den bör väl också kunna
förverkligas. Den metod som ingeniör Berg i broschyren “I
arbets-gifvarefrågan“ anbefaller: “att man från bägge sidor så vidt möjligt
håller de politiska personerna borta från förhandlingame mellan arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
