Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvare och arbetare“ är dock förvisso en rätt betänklig lapsus ingenii.
De hatfulle, de oresonlige — dera vore det skäl att utestänga. Men
att från uppgörelserna utestänga dugligheten, lifaktigheten och
intelligensen — den tanken är icke god och helt säkert icke heller utförbar.
Vill man hela sammanslutningar så är det nog icke värdt att
försöka att inom desamma släcka den politiska lifaktighetens ljuslågor.
Socialdemokrater och icke-socialdemokrater kan man, hoppas vi, få att,
utan tvång på hvarandras meningar, samarbeta på närmast liggande
ekonomiska mål. Man kan härmed vinna större fred, större allmän
ekonomisk välgång och ett mänskligare förhållande såväl mellan
arbe-tarne inbördes som mellan klasserna. Man kan, såsom ingeniör Berg,
mäktigt befordra den sociala utvecklingen genom tankens framläggande
och ännu mer genom dess realiserande i större eller mindre
utsträckning. Svenska järnvägames arbetsgifvareförening, som synes hafva goda
utsikter till förtroendefullt samarbete med Järnvägsmannaförbundet, är
förnämligast ingeniör Bergs verk. Sådant kan göras — men
socialdemokratiens idé får man icke ur folket.
Och härmed har jag nått fram till den punkt i min framställning
där efter mitt förmenande ingeniör Bergs begränsning träder i dagen.
Har man fått fasta organisationer mellan de båda klasserna, kapitalister
och löntagare, och lyckas man förhindra att arbetslönen på någon punkt
buktar upp öfver världsmarknadens nivå — då har man enligt ingeniör
Berg löst arbetarfrågans ekonomiska hufvudspörsmål. Ingeniör Berg
skulle då ha lyckats föra oss mycket nära denna lösning. Kunna vi
tro det?
I stället för smågrupper och småstrider få vi de två stora härarne
och de väntande stora, ödesdigra slagen. Ingeniör Berg står själf icke
främmande för den tanken, ty han säger i den förutnämnda
broschyren: “det är min bestämda mening att ovillkorlig skiljedom vid alla
tillfällen af inlressetvister inom industrien är omöjlig både frän
arbets-gifvarnes och arbetames sida.“ Ingeniör Berg motser framtidens stora
konflikter, men till lösningen af dem ser han sig icke skickad. “Jag
ser saken praktiskt,“ försvarar sig ingeniör Berg, “jag är ingen
teoriernas man.“
Jag tror att ingeniör Bergs begränsning ligger däri att han är och
alltid varit bunden af hänsyn till förutvarande former. Han har löst
sig ut ur en efter annan af dessa hänsyn, men han är ännu icke helt
fri. Vid tiden för Lommakravallen stod han bunden af sitt bolags nu
föråldrade föreställningar. När de stora klasserna nu ställa upp sig i
korrekt slagordning, står han efter min mening bunden af fallfärdiga
meningar — jag skulle vilja säga teorier — om privatindustrialismens
öfverlägsenhet nu och i all framtid.
Den socialisering af produktionsmedlen som är den praktiska
arbetarrörelsens närmaste stora mål och hvilken ingeniör Berg på några
färre områden finner acceptabel, den är förvisso icke arbetarfrågans
definitiva lösning. Denna har flera facer och ligger långt borta. Den
är en dröm måhända, men vi lefva ju icke heller endast af bröd. Vi
äga ju själar med längtan och sträfvan mot fjärran mål. Gud hjälpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
