Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, om ingeniör Bergs härordning skulle vara det sista vi skulle
lefva för!
Jag har förut framhållit, och jag vidhåller det, att ingeniör Bergs
kristendom, efter min förmåga att döma om den, är af allvarlig art.
Men jag har det intrycket att den lider af en viss defekt. Det är icke
de goda gärningarnes vittnesbörd den saknar, det är fantasi. I
umgänget med människor, de må vara hans trosfränder eller icke, är
ingeniör Berg dén uppriktigt välvillige, den anspråkslöse, den flärdfrie.
Men broderskapet, som är mänsklighetens dröm och tidens lösen,
finner han det icke lönt att söka förverkliga utanför det religiösa
tros-lifvets råmärken. Här är det jag saknar vingame på ingeniör Bergs
kristendom. Här står jag inför en trånghet som jag icke kan nog
beklaga, inför ett underskattande af kristendomens uppgift i det lefvande
lifvet som jag icke kan nog förvåna mig öfver.
Efter min mening är kristendomen något mera än syndernas
förlåtelse och den eviga saligheten och något mera än allmosor och
vänliga ansikten. Kristendomen går löst på det heligaste af allt, rätten
att lefva i öfverflöd när andra lida brist. Kristendom är broderskap
äfven på den punkt där det svider som mest, i njutandet af lifvets
goda. Kristendomen har alltid varit strängare än människorna önskat,
och den har aldrig varit så fordrande som just nu. Den har alltid
velat få form i människomas lif. I den ekonomiska
samfundsom-daning, som väntar oss, ser den ändtligen en möjlighet att bli
statsreligion på allvar.
Någon gång i mera svärmiska och sangviniska ögonblick har det
fallit mig in att i samband med reflexioner af ofvan antydda art ställa
ytterligare kraf och förhoppningar på ingeniör Berg. Han har synts
mig äga säregna förutsättningar att vara ett mäktigt verktyg vid en
sådan kristligt social utveckling. Intelligensen, skaparlusten, den
personliga oegennyttan, den personliga auktoriteten, allt detta äger han.
Det finns i vårt land i denna stund icke många män så rustade att
helt blifva folkets.
Men det vore, det skall medgifvas, ett oerhördt språng ut från
den ställning som en gång blifvit ingeniör Bergs, målsmannen för den
traditionella industrialismen. Man må icke fordra det öfvermänskliga.
Man bör i stället vara glad öfver och tacksam för att han på
grundvalen af en gång gifna förutsättningar och en gång utstakade
gräns-linier ej blott utfört en industrimäns stordåd utan också mäktigt
bidragit till uppnåendet af en ny och betydelsefull station på den
industriella arbetarfrågans och arbetgifvarefrågans väg.
Det är en vacker lifsgärning, en sällsynt vacker, som alltid skall
ihågkommas hur än vägen sedan går vidare och hur än den mänskliga
samlefnadskonsten härefter går fram mot nya eröfringar.
Paul Rosenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
