Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De engelska fackföreningarnes
ställning.
Då England under ett sekel varit världens industriella
föregångs-land, så har också den engelska arbetarrörelsen tillvunnit sig ett
uni-verselt intresse. Särskildt fackföreningsväsendet har kommit att genom
sin utveckling till osedvanligt starka former bli en förebild för alla
organisationssträfvanden i andra länder.
Den engelska arbetarrörelsen genomlefde på 1830- och 1840-talen
(Chartist-rörelsen) sin revolutionära eller, som Beatrice Webb kallar den,
sin heoriska period. Men då denna politiska rörelse i det stora hela
förblef resultatlös, lät den engelska ar&etareväfldön smift alla socialistiska
partibildningssträfvanden hvila och samlade sig i stället kring ett lugnt,
nyktert och målmedvetet sträfvande på att inom ramen af den
bestående sociala ordningen förbättra sin ställning. Kring midten af 1800*
talet uppstodo nu de första af de oiganisationer (trade unions), som
blefvo medelpunkterna för dylika sträfvanden och som under seklets
hela senare hälft utbildat sin verksamhet till allt rikare former och,
ständigt växande till antal och medlemsnumerär, blifvit af
behärskande betydelse för den sociala rörelsen i England. Dessa
fackföreningar ha på ett klokt sätt lyckats förena understöds- och kampsyften,
de ha i sina kassor skapat medel såväl för sjukdoms- och
dödsfalls-understöd som för hjälp i de fall då strejker vållade arbetslöshet.
De ha också bringat till utbildning det kollektiva arbelsaftalet, som på
fredlig väg söker åstadkomma öfverenskommelser för längre tidrymd
mellan arbetare och arbetsgifvare.
Under denna tid (1869-76) vunno fackföreningame äfven
rättsligt erkännande. Lagen förklarar, att de ej skola gälla såsom olagliga
därför att de betyda en inskränkning i näringsfriheten.
Fackföreningsmedlemmar och utomstående synas enligt lagens mening ej kunna göra
föreningarna ansvariga för de handlingar deras tjänstemän utföra. Och
hvarje straff för allt förberedande och genomförande af strejker
begränsas till det minsta möjliga — strejkrosterandet (picketing) tillåtes
exempelvis nästan uttryckligen.
Orsaken till att den engelska fackföreningsrörelsen under sin
uppväxttid fick ett så lyckligt förlopp bör ej allenast sökas i den engelska
nationalkaraktären med dess utpräglade förmåga af nyktert handlande,
af att inrikta all verksamhet främst på de närmast liggande målen.
Orsaken ligger äfven i den ekonomiska särställning som det engelska
riket intog under hela denna tid. Englands världsmonopol som
industristat förde med sig en ovanligt stark ökning af det allmänna
välståndet, som äfven kom arbetareklassen tillgodo i form af högre löner
samt jämnare och rikare tillgång på arbete. Under denna ekonomiska
glansperiod framstod det för arbetsgifvarne som ett ingalunda från deras
eget skildt intresse att uppmuntra arbetarna i deras sträfvan att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
