Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det mindre jordbrukets behof med önskemålet att skapa
arbetare-bostäder.
Man finner af allt detta och de djupt ingripande
bestämmelserna angående jordafsöndring och hemmansklyfning, som blifvit
alltmer obehindrade, att samma tendens ännu råder, som den
hvil-ken dikterat det ödesdigra 1823 års beslut och andra angående
för-yttring af kronoskog. Tanken har varit den, att enskilde bäst
förvalta jorden och det isynnerhet om de äga absolut frihet att
förfoga öfver sin egendom. Den fulla äganderätten till jorden blir det
man sträfvar mot, och det är blott under sådan form för besittningsrätt
staten anses bör främja småbruk. Detta är grundvalen för
lagstiftningsåtgärderna tills dato, och det är den, som måste ingående
upptagas till skärskådande. Har man verkligen under det gångna
arhundradet haft rätt eller icke? Tvänne frågor tränga sig härvid
fram till besvarande. Den första är: — vinnes största
nettoafkast-ning å jorden när största frihet i äganderätt råder? Den andra ej
mindre viktiga frågan blir: — när staten skall främja uppkomsten
och fostrandet af en småbrukande befolkning, är det då förenligt
med dess intresse, att detta sker med användning af just detta
äganderättsinstitut? Ett jakande svar på första frågan behöfver icke
medföra bifall till den senare, ty där tillkomma äfven andra faktorer
af social natur, som man måste taga med i beräkningen.
Här kan naturligtvis icke vara meningen att våga ingå på en
närmare behandling af dessa frågor utan endast att framhålla några
synpunkter, som kunna gifva anledning till vidare debatt.
Hvad den första frågan angår, måste man gifvetvis erkämia
att intresset, glädjen i arbetet ökas med känslan af att vara sin
egen och att man verkligen får behålla frukten af sitt arbete, och
det är af den orsaken anledning tänka sig, att jordens
afkastnings-förmåga till följd af ökad arbetsintensitet skall bli större. Men det
är icke blott tillgifvenhet i arbete modernt jordbruk behöfver, utan
äfven något driftkapital, af båda dessa beror afkastningsförmågan.
Är det nu en person med god arbetskraft och ett mindre sparadt
belopp torde det vara frågan om det icke är gynnsammare för
honom att taga ett modernt arrende, där arrendatorn får ersättning
för gjorda förbättringar1 än att nedlägga sitt kapital genom köp i
jorden. I förra fallet har han sitt driftkapital kvar, i senare fallet
behöfver han göra en skuldsättning för att fä sådant och blir
beroende af kapital räntan. Man torde väl kunna träffa sådana
bestämmelser, att vederbörande kanske få mer säkerhet för att få
1 I det nya förslaget till jordabalk har man icke i detta afseende
infört, att jordägaren skall lämna arrendatorn ersättning för förbättringar ä
fastigheten. Dock hax man stadgat att köp ej längre bryter kontrakt; att
viss tid (äfven lifstidj alltid skall augifvas å skriftligt aftal; att arrende
på uppsägning uteslutes m. m. En stark reformvilja genomgår förslaget
och vinner uttryck i de märkliga orden: »Obetingadt synes emellertid icke
heller på detta område grundsatsen om aftalets frihet böra vinna
tillämpning. Vikten af de intressen, som här äro ifråga, äro så betydande, att
staten icke synes böra uteslutande lita till de enskildes goda vilja!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
