Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna frestelse blir så mycket starkare, som den ekonomiska
faktorn alltid, för både andlig och materiell kultur, utgör en af de
starkaste drifkraftema framåt. Får denna kraft en sådan vikt, att
dess utveckling synes bli nästan liktydig med kulturutvecklingen i
det hela, ökas farorna för brottslighetens tillväxt i hög grad.
Otvif-velaktigt torde en sådan tid nu vara för handen. Städerna växa,
nya fabrikssamhällen uppstå alltjämt. De erforderliga
arbetskrafterna strömma in från landet. Det både moraliskt och fysiskt
stärkande landtarbetet öfvergifves för stadens eller fabrikens osunda
arbete. Det är bl. a. en väntad större arbetslön, en större frihet
och tillfälle till flera nöjen, som draga den kraftigaste befolkningen
bort från landsbygden. Den större arbetsinkomsten åtgår till hyra
för en ofta usel och osund bostad1, till lifsmedel, som bli så dyra,
därför att de köpas i så små portioner, och till de motsedda
nöjena, som ofta hellre borde kallas laster. »Industrialismen synes
nästan fullständigt enervera befolkningen.* Jag vill ingalunda
bestrida de djupgående och välsignelsebringande verkningame för
civilisationen af den storartadt utvecklade industrialismen. Men bakotn
den imponerande och bländande glansen af dess resultat, bakom
de af storslagen mänsklig uppfinnarekraft skapade maskinerna,
bakom den med fabriksarbetet nödvändiga arbetsfördelningen, bakom
det bedöfvande virrvarret af tillgång och efterfrågan, bakom den
glänsande utsidan af de kolossala, genom association och kapital
åvägabragta företagen lurar den fruktansvärda demonen af social
misère, af den fattigdom, som står i ett nödvändigt sammanhang
ined den systematiska atomiseringen af våra arbetande klasser.»8
Bemärkas torde, att det ftr den kristlige moralstatistikern von
Oettingen som så talar för öfver 30 år sedan. Med huru mycket
större rätt torde man ej kunna tillämpa de orden om nutiden.
Arbetsfördelningen går därhän i mekanisering eller
atomise-ring, att de enskilda arbetame blott bli mekaniska
produktionsmaskiner. Arbetaren förlorar kännedomen om och intresset för
det hela. Han känner blott sin detalj, och när detta arbete tages
ifrån honom, står han i stor fara att gå under.
»Ju mera jag inträngde i frågan, ju mera såg jag, att ur vår
tids stora omhvälfningar med nödvändighet bredvid oerhörda
framsteg alstrades djupa sociala och ekonomiska missförhållanden.»
(Sclimoller.) Att allt detta kan frambesvärja frestelsen att brutalt
söka spränga de bojor, man låtit lägga på sig, är ju uppenbart.
Denna frestelse växer i styrka, när fabriksträlen eller den honom
närstående ser och hör, huru det i hans närhet finnes människor,
som ha fullt upp och ej behöfva neka sig något af allt det härliga,
som för den fattige ofta hägrar som själfva paradisets fröjder.
1 Arbetarens hem är ofta inrymdt i en hyreskasern, som är en
handelsvara, där hyresgästen intet har att säga vid spekulanternas
affärstransaktioner.
2 A. von Oettingen: Moralstatistik, zweite Auflage sid. 384.
3 A. von Oettingen o. a. a. sid. 389.
Social Tidskri/t. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
