Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mens sätt att tänka. Uet är naturligtvis i detta afseende, såsom
■ett psykologiskt aktstycke, som det har sitt stora intresse.
Den ställning som Bernsteins arbete intar inom den tyska
socialismen som grundläggande för den revisionistiska riktningen
är allt för väl känd för att behöfva närmare utvecklas. Hans
framställning går närmast ut på att undersöka i hvilken mån de
ned-ärfda marxska satserna kommit att motsvaras af verkligheten, och
hur socialismens lära bör ändras för att komma i öfverenstämmelse
med denna. Början göres med en framställning af marxismen, som
dock väsentligen gäller den materialistiska historieuppfattningen;
rästen afhandlas på knappa sex sidor och kan liksom hela arbetet
fullt uppfattas blott af den som på förhand är förtrogen med Marx.
Det följande kapitlet innehåller ett åtminstone för en
teoretiker ytterst intressant uppslag, kanske det värdefullaste i hela
boken: hur den Hegelska dialektiken ej blott till formen utan i
ytterst väsentlig grad äfven till innehållet inverkat på Marx’
framställning. I kapitlet: »Det moderna samhällets ekonomiska
utveckling» kommer så hans bekanta och väl i hufvudsak riktiga
påvisande af de fall, där utvecklingen icke gått i den af Marx
förutsagda riktningen. Först kommer öfverflödigt nog en kritik af
dennes för längesedan afsomnade värdelära, hvarpå de statistiska
undersökningarna framföras för att ådagalägga först ackumulationsteorins
falskhet, i det den besittande klassen i alla länder är stadd i både
absolut och relativ tillväxt, därpå de små och medelstora
företagens sega fortbestånd inom industri och liandel och deras tilltagande
inom jordbruket, hvarpå han bevisar den marxska krislärans
oriktighet.
I bokens andra hufvuddel äro problemen öfverflyttade till den
aktuella politikens inark, och B. utvecklar här sina bekanta åsikter
om det praktiska dagliga arbetet på realpolitisk grund som
socialismens allvarligaste uppgift, en åsikt, som han tillspetsat i de
bekanta orden: »det som man i allmänhet kallar socialismens
slutmål, saknar för mig betydelse, under det rörelsen betyder allt».
Det är allbekant hvilken storm B:s uppträdande väckte inom
den tyska socialismen och hvilken hatfull förföljelse han och hans
anhängare, revisionistema, ofta varit utsatta för. Vid ett
bedömande af denna meningsbrytning får man ej glömma att den
uteslutande gäller Tyskland; utanför detta lands gränser har helt
naturligt den renläriga marxismen aldrig kunnat slå några djupare
rötter, och öfverhufvud är väl en motsvarande dogmstrid icke
möjlig i något annat land.
Hvilken är då innebörden i denna kamp? Många
omständigheter göra att man först är frestad att likställa den med
motsvarande meningsbrytning på det religiösa området. Likheten är i
själfva verket ända in i detaljer så uppenbar att den ej behöfver
närmare påvisas. Och dock tror jag att motsatsen inom den tyska
socialismen, i hvilken man velat se blott en temperamentsskillnad,
principiellt sedt delvis är af en helt annan och mycket djupgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
