Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid anläggningen och lämna foder åt hästarna. Så har
industristadens kommunalsocialism slutligen gjort den själf till landtbrukare.
Ännu finns det emellertid städer, som ha det bedröfligt ställdt.
Från en sydsvensk ort lämnas på förfrågan om staden har
kommunalt renhållningsverk det genomroliga och träffande svaret: »Ja,
två gubbar.»
Jag har dröjt något länge vid denna »illaluktande» historia,
men afsikten har varit att visa, hur tidens ökade kraf på hygien
osökt tvingar kommunen att sträcka ut sin företagsamhet till
områden, som äldre generationer ansett ligga utanför dess räckvidd.
Det är ej många, som ha klart för sig renlighetens
nationalekonomiska innebörd?
De åtgärder jag ofvan skildrat torde ha bevarat oss en hel
stads befolkning om 50,000 inv. endast under åren 1896—1900.
Så många människor hade ytterligare dött om ej våra
stadsförvaltningar förstått vikten af vattenledning, kloaker, renhållningsverk o. d.
Jag vill här fästa uppmärksamheten på det ytterst
betydelsefulla faktum att dödstalet sedan 1902 är lägre i våra ståder och
köpingar än å landsbygden. Det har en sund kommunalpolitik
åstadkommit. Tala nu inte längre om städerna som
förbrännings-härdar, där landets blomma uppoffras, förrän vi på landsbygden
skapat mer hygieniska lifsbetingelser.
Det vore frestande att fortsätta med denna skildring af
kommunalsocialismens framsteg. Jag vill emellertid bara lämna ett
exempel till. Det är hämtadt från Oskarshamn.
År 1859 beslutar dess allmänna rådstuga, att staden skulle
inköpa 2 rofoljelampor. Intill den tiden hade invånarna nattetid
traskat i mörker, eller hvar och en med sin lilla handlykta. 1865
utbytes oljan mot fotogén. 1867 insågs att fler lampor voro
behöf-liga. Så kommer det ena anbud efter det andra från utlandet om
anläggande af gasverk. Privatföretagen hade där undanträngts af
kommunala och nu sökte man marknad i mer efterblifna länder.
Anbuden afslås. På 80-talet dyker frågan om elektricitetsverk fram.
Bolag erbjuda sina oegennyttiga tjänster, men staden beslöt 1898
att själf bygga elektrisk anläggning.
Nu bör man lägga märke till att det inte bara är fråga om
upplysning af stora torget och några viktigare gator. Nej, hela
samhället skall stråla i elektriskt ljus. Rummen inomhus såväl som
gatorna få sådan belysning och den elektriska kraften användes
inte endast för detta ändamål. Den uthyres också till motordrift.
Detta är ganska intressant ur nationalekonomisk synpunkt.
Småindustrin har i den moderna staden fått en god gynnare
samtidigt med att den större industrin lämnar städerna och
industrialiserar landsbygden, hvars fysionomi med all säkerhet i vår tid
kommer att undergå en mycket snabb förvandling.
Det sista steget på denna kommunalsocialistiska stråt är att
kommunen gör sig oberoende af kolmarknaden genom inköp af
vattenfall. Så ha Stockholm, Örebro, Gäfle, Nora, Hedemora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
