Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stötande sjukdom omedelbart medför brist på lifvets nödvändigaste.
Dessutom äro de mest vana vid och ha lättast att tillgripa
associationen såsom hjälpmedel. Då vårt land allt mera utvecklar
sig till ett industriland kan man därför med all säkerhet räkna på
en fortfarande stegring af sjukkasseväsendet och ett allt intensivare
arbete på dess ändamålsenlighet.
Långt tidigare än i Sverige har man i andra länder insett, att
sjukhjälpsverksamheten vore icke blott en fördel för vissa individer
och klasser, utan jämväl ett betydande samhällsintresse. Ja, som
kändt har till och med i några länder införts sjukförsäkring såsom
för vissa samhällsgrupper lagfästad medborgarplikt, då parad med
rätt till understöd dels från det människomaterialet utslitande
företagets sida, dels från allmänna medel. Hos oss har man hittills
nöjt sig med att tillförsäkra sjukkassorna statens gillande, uttryckt
i en kassornas registreringsrätt. Till denna har så fogats ett mindre
understödsbelopp, närmast att betrakta såsom ersättning för de
statistiska uppgifter, staten kräft af registrerad sjukkassa. För öfrigt har
sjuk-kasseverksamheten fått utveckla sig »i frihet». I vissa afseenden
har nog detta förhållande varit nyttigt, särskildt under de första
tillväxtåren. A andra sidan ha dock däraf följt verkningar som
äro för verksamheten skadliga och hinderliga. De rörelsens
målsmän, som nu sammanträffat å sjukkassekongressema, hafva därför
icke behöft sakna sysselsättning. Både när det gällt att utfinna
praktiska former för kassornas verksamhet och beträffande
preciserandet af rörelsens kraf på det allmänna ha många, olika
bedömda och invecklade uppgifter förelegat.
Den sjukkasselag som utfärdades den 30 oktober 1891 och
ännu gäller, hade, som nyss antydts, icke till syfte att leda
sjuk-kaiseverksamheten i någon viss riktning, utan endast att rent
for-melt fastställa vissa föreningsrättsliga anordningar som registrerad
sjukkassa hade att iakttaga. Och kungörelsen angående
förvalt-ningsbidraget till sjukkassor som samma dag utgafs, blef genom de
begränsningar och grunder, som bestämdes rörande bidragen, ett
klart uttryck för den uppfattningen, att sjukkassorna blott vore
lokala företag utan någon som hälst samhörighet eller samverkan
sins emellan. Statens bidrag lämnades med visst belopp pr i
sjukkassan inskrifven person. Sålunda togs vid anslagets utdelning
ingen hänsyn till den nytta kassorna beredde sina medlemmar.
Ja, bestämmelserna, ännu gällande, äro så formulerade, att däri ej
ens ifrågasättes, huruvida anslagsberättigad kassa alls fyller det
af-sedda ändamålet.
Trots dessa statsunderstödets i stort sedt misslyckade
bidrags-grunder letade sjukkasserörelsen sig likväl i praktiken fram till de
naturliga utvecklingslinjerna. EJhuru statsbidraget favoriserade små
sjukkassor, gick verksamheten tydligt i riktning mot stora sådana.
Fastän statsunderstödet erhölls till lika belopp pr medlem och år,
oberoende af om kassan lämnade sjukhjälp i en månad eller i sex
månader om året, alltså ostridigt till favör för kassor med kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
