Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidragstid, så utsträcktes efter hand inom sjukkassorna de sjukes
understöd för allt längre del af sjukåret. Och ehuru statsbidraget
icke alls förutsatte utgifter, som uppstodo af samverkan mellan
kassor å olika orter, så började till medlemmarnes båtnad likväl
små lokalkassor att uppgå såsom lokalafdelningar i hela riket
omfattande sjukförsäkringsföreningar.
I ett afseende ha dock grunderna för anslagsfördelningen
ut-öfvat en olycklig och lätt iakttagbar verkan. Genom att
statsunderstödet lämnats till lika belopp pr medlem, oberoende af om kassan
i sin tur gifvit medlemmarne högre eller lägre dagsersättning,. så
hafva kassorna i allmänhet satt sina sjukbidrag så lågt att
med-lemmarnes oundgängligaste inkomstbehof vid inträffad sjukdom icke
blifvit tillfredsställda. Så har rent af framtvingats det som nu
torde vara det svenska sjukkasseväsendets största fel, nämligen att
samma medlem ofta tillhör flera kassor. I kommerskollegiets senaste
beräkning angifvas 146,732 personer äga dubbelt- och mångdubbelt
medlemskap. Denna beräkning är därtill helt visst för låg,
beroende pä, att primäruppgifterna varit missledande.
Den viktigaste uppgiften för sjukkasseverksamhetens utöfvare
har därför varit att ena sig om en framställning rörande andra
grunder för statsbidraget. En sådan framställning antogs också
■vid Stoekhohnskongressen detta år, då den uttalade sig för, »att
statens bidrag till sjukkassorna måtte årligen utgå med 30 procent
af de till respektive kassor under närmast föregående år inbetalta
fasta medlemsbidragen, dock högst 3 kronor pr person, oberäknadt
den del som varit afsedd till bestridandet af begrafningshjälp å
högre belopp än 100 kronor».
Då denna resolution synes i sak lyckligt angifva efter hvilka
principer statsbidraget bör utgå för att det skall främja en god
utveckling af sjukkasseväsendet, vore det helt visst önskligt, att
densamma finge ligga till grund för statsmakternas beslut
här-utinnan;
Sjukkassornas tendens att vilja förlänga den tid, under hvilken
vid långvariga sjukdomsfall sjukhjälp utbetalas, har tagit sig
uttryck i kongressernas förord åt de s. k. fortsättningsföreningame.
Sidana ha också hittills bildats på åtskilliga platser, ex.-vis i Malmö,
Göteborg m. fl. städer. Deras uppgift är att, sedan sjukdom
pågått så länge, att en vanlig sjukkassa upphört utbetala sjukhjälp,
öfvertaga betalningsskyldigheten. Målet för dessa
fortsättnings-föreningar år att sjukhjälp skall utbetalas så länge sjukdom varar.
I hvilken omfattande grad dylika föreningar skola minska
fattig-vårdsutgifterna och säkerställa medlemmarne mot nöd torde vara
lätt insedt. Kongressernas mycket befogade begäran, att
fortsätt-ningsförening skall af staten likställas med andra sjukkassor, liksom
också samma foruuis vädjande, till kommunerna att kraftigt stödja
dylika föreningar, borde ej beliöfva klinga ohörda.
Som bevis, för hurusom samverkan emellan de olika
sjukkassorna i många afseenden kan tänkas förekomma, förtjänar på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
