Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för kooperationen, hvilket vål kan tillskrifvas den omständigheten,
att Marx uttalade sig så ringaktande om konsumtionsföreningame
och att den nämnda rörelsens ledare ställt sig så afvisande mot
desamma. T. o. m. så sent som 1893 ansåg Bebel
konsumtionsföre-ningame alldeles betydelselösa i arbetames ekonomiska kamp. Men
under de 10 senaste åren har ett fullständigt omslag uppstått.
Arbetarrörelsen omfattar med stigande intresse de koop. framstegen,
och mången socialdemokrat ser nu större utsikter för
kooperationen än fackföreningsrörelsen att förbättra arbetarnes
lefnadsförhållan-den. Orsakerna härtill ligga i öppen dag; dels ha
fackförenin-game mångenstädes nått gränsen för sin förmåga att skapa bättre
löner för arbetame, hvarför andra medel visat sig nödvändiga, dels
har kooperationen visat en så storslagen utveckling, att
arbetarrörelsen nästan tvungits att söka bemäktiga sig densamma, om
den ej ville riskera att bli öfverflyglad.
När man emellertid talar med ledande tyska kooperatörer af
den radikala riktningen, blir man förvånad öfver att finna, hvilken
försiktighet de lägga i dagen. Oe frukta att sammankopplingen af
kooperationen med socialdemokratin skall kväfva hela den förras
utveckling. Man lider ju i Tyskland, liksom i vårt land, i ej ringa
grad af socialistskräck, och man fruktar, att, i händelse
kooperationen får en socialistisk anstrykning, skola trakasserierna fr&n
kommunala och statliga organ bli större än de redan nu äro.
Denna uppfattning hystes åtminstone af den tyska talare, hr von
Elm, — f. ö. socialist — som vid Cremonakongressen kraftigast
motsatte sig sina italienska partivänners förslag att införlifva
kooperationen i klasskampssystemet.
Måhända lifligare än i andra länder dryftas denna fråga i Schwetie,
som är säte för en af Europas äldsta och lifskraftigaste kooperativa
rörelser. Helt nyligen har denna rörelses egentliga ledare, d:r Hans
Müller, tillika en af vår tids största auktoriteter på det kooperativa
området, tagit till orda på det allra skarpaste gentemot en
sammanblandning af kooperationen med arbetarrörelsen. Möllers
uppträdande är så mycket märkligare som han själf bekänner sig
som socialist och således svårligen kan misstänkas vara bekajad af
socialistskräck. Müller framhåller, att »arbetarrörelsen och
kooperationen äro framkallade af samma ekonomiska, sociala och
andliga orsaker. Bådas moder är folkets nöd. Deras program och
uppgifter komplettera hvarandra, men endast genom full frihet kan
hvarje rörelse bli i stånd att utfylla den andra. Vill däremot den
«na rörelsen slå under sig den andra — så träder den utom sin
handlingsram och stör det helas harmoni. Däremot är en
vänskaplig förbindelse dem emellan både önskvärd och möjlig. Deras
ideella mål är ju detsamma, om också deras medel och
organisa-tionsmetoder måste vara olika. (Här betonar Möller särskildt
klass-kampsteoriens fullkomliga oförenlighet med kooperationens
grundsatser.) Kooperationens utveckling visar emellertid tydligare än vare
sig det socialdemokratiska partiet eller fackföreningsrörelsen, i hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
