Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kommer att blifva utomordentligt gifvande att låta
äganderätten till tomtema öfvertagas af bolag. En försäljning behöfver då
uäsfcan aldrig äga rum; samhället kommer att gå miste om hela
värdestegringen, som odelad i form af utdelning på aktier
kommer att tillfalla fastighetsägarna. Orimligheten häraf framträder
ännu tydligare, om man erinrar sig att allt detta blir värre ju högre
skatten sättes. Ju mer den höjes, dess mera sällan komma
försäljningar i fråga, dess mera komma fastigheterna att öfvertagas
af bolag, och allt större bli de summor af oförtjänt värdestegring,
som fria från all skatt tillfalla de enskilda. Försäljningsskatten
kommer sålunda att tendera till att neutralisera sig själf.
Betänker man blott riktigt detta, så inses lätt hur
ofullstän-ständigt och olyckligt försäljningsskatten skulle verka. Vid
ränte-beskattning skulle intet af allt detta inträffa; med den blefve det
blott minimala summor af värdestegring som skulle gå skattefria,
och den blefve lika effektiv hur hög den ån sattes.
Nu kan en anhängare af försäljningsskatten invända, att detta
kan repareras genom att skatten i alla händelser uttages, om mer
än en viss tid förflyter mellan två försäljningar, som fallet är i
Kiautschou, där den utgår så snart 25 år förflutit sedan sista
försäljningen. Från samhällets synpunkt linnes häremot intet att
invända, om blott perioden blir tillräckligt kort, hälst ej öfver fem
år. Detta skulle dock på ett alldeles omotiveradt sätt skada
fastighetsägarna, utan att medföra någon som hälst fördel framför
rän-teskatten. Om hyresinkomsterna under en period ökats med t. ex.
5,000 kr., blir fastigheten värd 100,000 kr. mera; ägaren skall då
betala till samhället en viss del, t. ex. 30,000 kr. (om skatten är
30 %) af detta kapital, som lian faktiskt ej får förrän vid
försäljningen. Han skulle då tvingas att taga inteckningar eller på
annat sätt mot hög ränta upplåna denna summa; detta är
naturligtvis alldeles orimligt.
Som synes år härvidlag det enda riktiga att tillämpa den
principen, att en värdestegring, som inflyter till ägaren i form af
årlig inkomst, äfven bör beskattas i form af årlig ränta. Och detta
gäller ju beträffande all byggnadsgrund, så snart den användes till
sitt viktigaste ändamål ■— till bostäder och affärslokaler.
Men af det sagda följer också, att där värdestegringen ej
inflyter i form af ökad årlig inkomst är ej häller räntebeskattningen
på sin plats. Detta är t. ex. fallet då en tomt användes till
en fabrik eller därmed jämförlig inrättning. Tomtens
värdestegring ökar ju i detta fall på intet sätt fabriksägarens årliga inkomst,
och det vore därför en orättvisa att taga ut värdestegringen i
form af årlig ränta. I sådana, men också blott i sådana fall, är,
som lätt inses, försäljningsskatten den riktiga formen.
Det nu sagda gäller, som nämnt, de ekonomiskt utnyttjade, d.
v. s. de fullt bebyggda tomtema. Kan samma resonnemang
till-lämpas äfven på de obebyggda tomtema?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
