Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sä fall borde dessa naturligtvis fritagas från
räntebeskatt-ning och i stället underkastas försäljningsskatt, då ju deras
värdestegring ej tar sig uttryck i en årlig afkastning. Men så är ej
förhållandet, tvärtom är det just här som räntebeskattningens
fördelar träda klarast i dagen. Att tomtspekulationen i allmänhet och
särskildt det konstlade undanhållandet af bvggnadsmogna tomter
från bebyggande är en grund väsentlig orsak till de dåliga
bostadsförhållandena och de höga hyrorna är väl en så allmänt erkänd
sak att den ej här behöfver närmare utvecklas. Det är ej blott
de professionella spekulanterna som härvidlag äro till skada. Man
behöfver endast tänka på jordägarna i utkanterna af våra städer;
blott i undantagsfall hafva de vilja och förmåga att själfva bygga.
Deras tomter kunna vanligen ej utnyttjas pä annat sätt än genom
köp; men den som äger en vara, som med hvar dag blir allt
värdefullare, är just ej villig att sälja annat än till ett ytterst högt
pris och uppskjuter ändå försäljningen i det längsta. Följden blir
trångboddhet och höga hyror inne i staden. Ett rikligt utbud af
tomter till låga priser skulle ändra detta, åstadkomma ett
exten-sivt byggnadssätt i förening med låga hyror; först därmed kan
man tala om en afgörande förbättring.
Nu skulle emellertid detta bli följden af att värdestegringen
pä de obebyggda tomtema beskattades genom en årlig ränta; ty
just detta, att man finge betala årlig afgift för en tomt af hvilken
man ej hade någon årlig inkomst, skulle naturligtvis drifva hvarje
tomtägare till att så snart som möjligt skaffa sig en ärlig inkomst
af tomten, d. v. s. att bebygga den; kan ägaren själf ej göra detta,
blir han villig att sälja den. Såväl utbudet af tomter som
byggnadsverksamheten skulle sålunda ökas och därmed det omtalade
resultatet uppnås.
Vid ett första påseende kunde det kanske tyckas som om
räntebeskattningens verkningar i detta afseende ej skulle bli så stora.
Af lätt insedda skäl kan samhället ej taga på långt när hela
värdestegringen i anspråk; infördes beskattningen i den nu föreslagna
formen kunde räntan således knappast sättas högre än 3 % — man
komme antagligen att nöja sig med 2 %, såsom nyss föreslagits af
Köpenhamns magistrat. Men den som låter en tomt ligga obebyggd
förlorar faktiskt hvarje år hela räntan, d. v. s. säkert 6 % af dess
värde. Man kunde då tycka att det ej skulle göra så mycket till,
om han dessutom finge betala 2 %; alla tomter för hvilka man
med säkerhet kunde vänta större årlig värdetillväxt än 8 % skulle
i alla fall med fördel kunna undanhållas från bebyggande. Men
så blefve ej fallet. För det första komme en årlig afgift att verka
mycket starkare än ränteförlusten; det är ju fråga om en afgift
utan motsvarande inkomst, och den måste sålunda tagas från ett
räntebärande kapital eller lånas. Man torde därför kunna påstå,
att 2 % årlig ränta skulle göra det praktiskt omöjligt att
undanhålla tomter, för hvilka man ej kunde beräkna högre årlig
värdestegring än 10 %, från bebyggande, och den skulle i hög grad öka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
