Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
biljettpriser å järnvägar och ångbåtar reduceras till förmån för de
lediga skarorna. Det behövs intresse för saken på många håll,
främst naturligtvis hos arbetsgivarne och hos arbetarne själva,
oin den skall kunna genomföras och genomföras på ett verkligt
gagnande sätt. G<-rd« Meyerson.
LITTERATUR
By och bonde. Vers av Carl Txirsson i By. Albert Bonnier.
Valda dikter av Léon Larsson. Socialdemokratiska Partistyrelsens
Förlag.
Båda dessa poeter tillhöra var och en en viss samhällsklass,
som icke ofta möter oss i litteraturen, och deras dikter böra därför
aterspegla med olika styrka, idéer ocli känslor tillhörande de skikt
ur vilka de hämtat sin föreställningsvärld.
Carl Larsson i By presenterar sig således som en ung och
ideel bonde, bakom vilken man kan skåda hela folkbildningen och
ungdomsrörelsen i våra bygder, satt i gång av den »överklass»,
som den skäligen ytliga dikten »Klockan tolv» vill sopa ur världen.
Denna dikt synes vara inspirerad av något ovanligt enkelt
socialistmötes utomordentliga förmåga att lösa hela den sociala frågan
genom att klyva den i tvänne lika stora hälfter och utropa: se
den ena är rutten och den andra frisk! Inte heller i andra dikter
lyckas det denne böndernas skald att framställa sin klass såsom
en den där lidit av allehanda förtryck.
Det är tid att bönderna vakna
Reveljen, väckaretrumman går,
Det är tid att ryggarna rakna,
Som böjts i alltför många år.
Ha de värkligen böjts? Hur betecknande är det inte att när
Léon Larsson skall skriva en dikt betitlad »Skördemannen»,
tillägnad lantarbetarna, förfaller han till tomt patos och till
kolpor-tageromanens fruktansvärda skildring av greven, som från sitt
luxuösa slott pinar livet ur alla sina stackars slavar till arbetare.
Om Carl Larsson i By sålunda ej är särdeles lyckad som
social agitator, så läser man med nöje hans sunda och optimistiska
dikter om de olika rörelser och tendenser som redan vaknat hos
folket ocli fånga deras mera intellektuella intressen. Dock synes
mig hans skaldskap avgjort nå högst när han helt och hållet glömmer
bort att tänka sig som förespråkare för den stora massan och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
