Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
handlingar, »resultat» i stället för överenskommelse o. s. v. Här
hade faktiskt mellan statens största verk såsom arbetsgivare å ena
sidan samt de i en fackförening organiserade arbetarne å den andra
utkämpats en reguliär lönekonflikt, som avslutats med en kollektiv
överenskommelse om arbetsvillkoren. Formellt förelåg visserligen
ej något avtal, men den »fullständiga enighet» om resultatet,
varom det officiella meddelandet av den 28 augusti 1906 talade,
betyder i realiteten ingenting annat. Staten själv genom sina
ansvariga organ hade fått gå tillväga precis som en bolagsdisponent,
som får bekväma sig till att under strejkhot erkänna arbetarnes
organisation, dagtinga med den och göra betydande eftergifter.
Detta måste väcka eftertanke. Visserligen bör staten i
funktionärernas organisationer se berättigade intressens naturliga
företrädare, med vilka statens verk böra i första hand överlägga om
dessa funktionärers ställning och önskningar. Men då det
näppeligen låter sig göra, särskilt med hänsyn till riksdagens fria
beslutanderätt, att staten’ inlåter sig på kollektivavtal, och allra minst
att detta skall ske under ett ständigt svävande strejkhot, måste
både för staten och för personalen betryggande anordningar av
annat slag skapas.
Kravet på, att arbetare och funktionärer i det allmännas tjänst
skola belt avstå från strejkrätten är befogat endast om samtidigt
andra, fullt ekvivalenta garantier skapas mot obillighet i deras
villkor och godtycklighet i deras behandling. En sådan garanti, den
starkaste, skall ock vinnas i den mån demokratien vinner insteg i
statslivet och därigenom direkt sätter sin prägel på statens
verksamhet som arbetsgivare. Men därjämte blir det under alla
förhållanden både i och för sig påkallat och, särskilt då man stadgar
samma ansvarsbestämmelser för lägre funktionärer som för
tjänstemän i fråga om övergivande av arbetet, absolut nödvändigt att giva
dessa statens arbetare även en häremot svarande ställning. Det
bestämda över- och underordnadsförhållandet i olika grader, betingat
av arbetets olika art och därmed förenade olika kompetensfordringar,
samt häremot svarande olikheter i arbetets avlönande måste
naturligtvis alltid finnas. Men det skall icke finnas någon kinesisk
klassmur i det allmännas tjänst.
Vid den lönereglering, som sedan genomförts vid statsbanorna,
har i detta avseende tagits blott ett halvt steg framåt. Men med
avseende på själva avlöningarne har en obestridlig förbättring
äntligen åstadkommits, medförande en årlig merutgift av närmare 5
millioner kronor, efter nuvarande förhållanden beräknat.
Järnvägsstrejken, som ett ögonblick syntes hota vid
statsbanorna, är emellertid en erfarenhet, som vi i vårt land icke helt
undgått, men det är vid enskilda järnvägar experimentet gjorts.
Redan 1899 var det mycket nära att utbryta strejk vid Helsingborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
