Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
—Hessleholms järnväg, och den undgicks endast därigenom, att
järnvägsbolagets styrelse biföll framställningen om löneförbättring
inför ett hotande idtimatum om strejk inom 24 timmar från
personalens dåvarande organisation. Följande år strejkade personalen
vid Halmstad—Nässjö järnväg utan att äga någon fastare
sammanslutning, och enda omedelbara följden blev den gången avsked för
de strejkande.
Det var först sedan Svenska järnvägsmannaförbundet tillkommit
och fått fart i organisationsarbetet, som någon strejk i verklig
mening kom till stånd. Efter långvariga resultatlösa
underhandlingar om ny lönestat nedlades nämligen arbetet allmänt vid
Malmö—Ystads järnväg den 16 maj 1906. Arbetsnedläggelsen var
fullständig och varade i 5 dagar, efter vilken tid
överenskommelse träffades på initiativ av regeringen. Civilministern Schotte
uppdrog nämligen ät d:r Henning Elmquist, att på vissa villkor
erbjuda sin medverkan för åstadkommande av uppgörelse. Detta
erbjudande antogs av båda parterna, arbetet återupptogs omedelbart,
och ett avtal upprättades sedermera.
Samma är utbröt en tvådagars strejk vid Kalmarbanan men
bilades under medverkan av statens dåvarande förlikningsman i
detta distrikt, borgmästaren Bergendahl. Ytterligare ett par strejker
ha varit nära att utbryta men ha i tid avvärjts.
Strejken vid Malmö—Ystads järnväg bildar utgångspunkten
för en ny och betydelsefull avtalsrätt vid de enskilda järnvägarne
i vårt land. Redan det uppdrag d:r Elmquist såsom medlare erhöll
gav impulsen till en för både arbetsgivare och arbetare såväl som
för allmänheten betryggande frivillig rättsordning. Den av den
dåvarande regeringen omfattade förutsättningen för, att denne
framstående och erfarne medlare i arbetstvister skulle med officiellt uppdrag
erbjuda sin medverkan till tvistens lösning, var ju enligt sakens natur
det fulla erkännandet av personalens organisation såsom en med
arbetsgivaren jämnbördig underhandlande ocli beslutande part. Vad
detta betyder särskilt inom järnvägsdriften, kan fullt uppskattas
endast om man tänker på, huru omöjligt sådant förut ansetts vara.
Uttryckligen angavs emellertid också den förutsättningen, att arbetet
skulle omedelbart återupptagas, och att tvisten i sista hand, om
underhandlingarne strandade, skulle avgöras medelst skiljedom.
Samma strejk föranledde ock bildandet sommaren 1906 av den
betydelsefulla organisationen Svenska järnvägarnes
arbetsgivareförening, vilken snart vann mycket stor anslutning, och som sedan
dess i samverkan med Svenska järnvägsmannaförbundet reglerat
löne- och arbetsförhållandena vid ett stort antal enskilda järnvägar.
Under år 1906 bedrevos lönerörelser vid ett trettiotal banor med
resultat av en avlöningsförbättring å i medeltal 210 kr. pr man
såväl för järnvägsmannaförbundets häri deltagande 3,547
medlemmar som för utom organisationen stående omkring 1,500
funktionärer, vilket betyder en löneökning av inalles över en million kr.
Under 1907 ha lönerörelser ägt rum vid 40 enskilda järnvägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
