Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
I 15 fall har det slutliga avgörandet, då enighet ej kunde nås
genom direkta förhandlingar, överlämnats åt skiljenämder under d:r
Elmquists ordförandeskap. I fyra av dessa fall har ordföranden
fått såsom skiljedomare avkunna utslag. Resultatet av
lönerörelserna under 1907 visar i medeltal en ökning av 200 kr. pr man,
vilket för 7,000 förbundsmedlemmar och omkring 2,000 utom
organisationen stående funktionärer betyder en ökning av inalles bortåt
tvä millioner kr. Förhandlingar om nya lönestater pågå alltjämt
och beröra f. n. (i slutet av februari) ett tjugutal enskilda banor.
Vid sidan av d:r Elmquist torde under alla dessa förhandlingar
arbetsgivareföreningens ombudsman, d:r Ivar Hallberg (förutvarande
tjänsteman i järnvägsstyrelsen och vid tiden för den skånska strejken
sekreterare i skånska handelskammaren) samt
järnvägsmannaförbundets förtroendeman hr A. P. Viberg framför allt ha varit
verksamma för åstadkommandet av ett gott ocli förtroendefullt
samarbete.
An i denna stund har detta samarbete dock icke kunnat fullt
tryggas med avseende pä själva förhandlingsordningen eller med
andra ord just ifråga om själva grundvalen för den här så
betydelsefulla frivilliga rättsordningen, ehuru man dock å ömse sidor synes
ha principiellt erkänt skiljedomsprincipen som dess bärande valv.
Den 12 februari 1907 avgåvo utsedde delegerade för båda
organisationerna förslag till ett s. k. »huvudavtal n:r 1» mellan
Svenska järnvägarnes arbetsgivareförening och Svenska
järnvägsmannaförbundet. Detta förslag till överenskommelse, som redan
da väckte mycket intresse hos en stor del av allmänheten och
pressen, och som skulle fullkomligt utesluta lockout, strejk, bojkott
och blockad vid de till organisationen anslutna enskilda järnvägarne,
utgjorde icke, såsom angavs i en del tidningar, något
»arbetsavtal ej heller något kollektivt avtal om arbetsvillkoren
(tariffavtal) utan en gemensamt överenskommen förhandlingsordning
rörande arbetstvister, en verklig freds- och skiljedomstraktat, vilande
på och hämtande sin styrka ur ömsesidigt erkännande. Genom
sin organisation skulle arbetarne enligt detta avtal också stå i en
med järnvägsförvaltningarna fullt jämbördig ställning, då det gällde
att på grundvalen av denna förhandlingsordning uppgöra
lönetarifferna i särskilda kollektivavtal eller att genom förhandling,
förlikning eller skiljedom slita uppkommande meningsskiljaktigheter och
tvistigheter. Genom att införa skiljedomsinstitutet såsom ett
ordinarie och sista led i behandlingen ej blott av s. k. rättstvister,
utan ock av de vida mer betydande intressetvistema, i motsats
till vad både arbetsgivare och arbetare inom industrien i
allmänhet anse lämpligt, har man å ömse sidor här erkänt
kommunikationsväsendets särskilda ställning ocli vikten av att under
alla förhållanden så vitt möjligt trygga samhället mot avbrott i
denna verksamhet. En i detta avseende liknande överenskommelse
hade kort förut ingåtts vid Stockholms norra .spårvägsbolag på
grundvalen av ett förslag, upprättat av en för bolaget och personalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
