Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18(5
ämnet som inkommit till anstalten
från såväl enskilda som anstaltens
egna ombud, vittnande om huru
allmänt bolagen tolka lagen så. att de
anse sig befriade från
ersättningsskyldighet. Emellertid måste det
betonas att det prejudikat det här
är fråga om gäller anmälnings-, icke
ersättningsskyldigheten. Denna
senare bör efter all sannolikhet åligga
den, för vars räkning arbetet
utföres och som därav drager
affärs-vinsten, oavsett om den egentlige
yrkesutövaren (trävarubolaget) själv
omedelbart anställer och betalar
skogsarbetarne eller om
anställandet ocli betalningen av
arbetskraften sker genom någon mellanhand
(arrendator|. Rätten till ersättning
skulle nämligen bliva av ganska
ringa värde. 0111 skyldigheten att
utgiva ersättning finge överflyttas
på, mellanhänder utan ekonomisk
bärkraft. Detta kan aldrig lin varit
lagstiftarnes mening.
Som exempel på hur andra
länder funnit nödigt att i sin lagtext
klart formulera här föreliggande
fråga kan anföras Englands nya
olyeksfallsersättningslag, den
mo-därnaste lag av denna art som
världen äger. Här stadgas det att, om
en person träffar avtal med annan
person för utförande av hela eller
en del av ett arbete, skall den
förstnämnde vara skyldig att till en
skadad arbetare, använd vid arbetets
utförande, lämna den ersättning
enligt lagen, som lian skulle ha varit
skyldig att lämna om arbetaren i
fråga varit omedelbart sysselsatt av
honom.
Enligt den av hr May företrädda
åsikten, vore det intet tvivel
underkastat, att icke även vår lag avser
detsamma som den engelska.
Måhända skall det emellertid visa sig
behövligt att kraftigare än nu under-
stryka detta genom en något
förändrad formulering av vår nu
gällande lag.
Oly eka falla för 8<ikritm av
jordbruksarbetare. Riksförsäkringsanstalten har i dagarna till sina
ombud utsänt ett cirkulär, vare
innehåll är synnerligen förtjänt av
uppmärksam het. Det innehåller i
huvudsak följande.
Som bekant äro
jordbruksarbetarna icke ersättningsberättigade för
olycksfall i arbete enligt
bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901.
Emellertid är olycksfallsfrekvensen inom
jordbruket icke mindre än inom
åtskilliga av de yrken, som f. n.
äro ersättningspliktiga. Erfarenheten
från Tyskland visar, att olycksfallen
inom jordbruket äro ganska talrika,
och den ådagalägger jämväl, att de
däri använda maskinenia icke äro
i väsentligaste grad orsaken till
olycksfallen.
Enligt den av
Reiclisversicherungs-amt i Berlin för år 1901
offentliggjorda statistiken rörande olycksfall
i lantbruk och skogsskötsel utgjorde
sammanlagda antalet genom
olycksfall i arbetet skadade eller dödade
personer, för vilka ersättning
utbetaltes 56.907. Härav kommo 9,sr. %
på olycksfall, förorsakade av
motorer, transmissioner och
arbetsmaskiner. Av återstoden, 90,is %,
skadades : genom nedfallande föremål och
dylikt 11,22 %, fall från träd, stegar,
i trappor och dylikt 20,36 %, vid
transport, lossning och lastning av
varor 7,io %, vid åkning och dylikt
18,« %, vid behandling av kreatur
och dylikt 15,21 %. vid användning
av handverktyg 7,sn % samt rid
andra tillfällen ’.Km %.
Av dessa uppgifter framgår vikten
av att jordbrukarna (icke minst
inom det mindre jordbruket) be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
