Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
ganska oklar föreställning. De anses vanligen vara blott
häradshövdingarnas enskilda medhjälpare, som för sin egen utbildnings
skull deltaga i arbetet inom domsagorna. De tarvas icke för
arbetets jämna gång, och staten lrar för dem intet direkt intresse och
följaktligen alls ingen skyldighet att lämna dem någon lön för
deras möda. Häradshövdingen kan väl åter i sin egenskap av
arbetsgivare lämna sin notarie någon ersättning antingen i foøn av
fri kost och logi eller ock "kontant med ett visst belopp i månaden
eller ett mera obestämt belopp såsom julgåva, men denna avlöning
utgår endast därest häradshövdingen skulle finna det skäligt eller
eljest lämpligt. Någon skyldighet för honom att utgiva denna
ersättning finnes icke.
Det torde vara ställt utom tvivel, att en gång domsagornas
arbetsbörda icke varit större, än att en man kunnat ensam bära
den inom varje domsaga. Att notarierna under denna tid icke
fyllde någon plats i statsförvaltningen är ju uppenbart. Vi hava
ännu kvar en erinran härom i en gammal Kongl. Förordning av
den 1 Februari 1758, som föreskriver, att de, som till biträde eller
egen information åtföljde häradshövdingarna på tingen, icke finge
därunder nyttjas till rättegångsfullmäktige. Sedan dessa dagar
hava göromålen hos domarne på landet mer än fördubblats. Väl
icke allestädes så, att enbart rättegångarnas antal ökats eller deras
mera invecklade beskaffenhet tagit mera tid och krafter i anspråk
än förut, utan framför allt därigenom, att de administrativa
åligganden, som av ålder vilat på häradsrätterna eller deras ordförande,
eller under tidernas lopp på dem överflyttats, svällt ut alldeles
oerhört. Det är i detta sammanhang tillräckligt att erinra om
lag-farts- och inteckningsväsendets utveckling. För fyrtio år sedan
torde denna gren av häradshövdingens verksamhet ingalunda utgjort
någon mera betungande del av hans arbete, medan nu i många
domsagor ensamt lagfarts- och inteckningsprotokollen omöjligen
kunna av en man medhinnas.
Denna stora ökning i arbetsbördan kom i första hand att vila
på domarens juridiskt bildade biträden. Åtminstone i de större
domsagorna blev häradshövdingens kansli ett ämbetsverk i smått
med domhavanden som chef och en eller flere notarier som
underordnade tjänstemän. Allmänhetens vinst på denna anordning blev
i första hand en större snabbhet vid expedierandet av de bevis
ocli avskrifter, som häradshövdingen ägde att utfärda. Det blev
flere än en person, som i var domsaga kunde lämna de
upplysningar man behövde, om än endast en ägde att underskriva de
officiella bevisen därom. Redan på detta stadium måste man alltså
erkänna, att notarien, sedan lian hunnit något vänja sig vid
göromålen i domsagan, utförde ett arbete i det allmännas tjänst, som
icke kunde undvaras.
Efter I1/? à 2 års tjänstgöring i domsagan plägar
häradshövdingen, därest notarien fyllt 25 år (= blivit tingsmyndig), hos
hovrätten föreslå honom till vikariatsförordnande inom domsagan. Här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
