Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
igenom förändras hans arbetsfält och framför allt hans ansvar i
väsentlig mån. I egenskap av tillförordnad häradshövding utövar
han en fullt självständig domareverksamhet på eget
ämbetsmanna-ansvar. Även den ekonomiska risk, som han därvid löper, är ofta
avsevärt stor. Såsom häradsrättens ordförande uppbär han de
staten tillkommande stämpelmedel, som vid tinget skola inbetalas.
Då emellertid själva stämpelförsäljningen är förenad med provision
för försäljningsmannen, hava häradshövdingarna i regel förbehållit
sig att i förhållande till staten stå som försäljningsmän av alla
erforderliga stämplar. I detta fall är således notarien
redovisningsskyldig allenast till häradshövdingen. Att återigen notarien ensam
är ansvarig för alla fel i domareämbetets utövning, är ju uppenbart,
även där dessa fel kunna leda till ersättningsskyldighet till tredje
man, t. ex. om vid utfärdande av ett gravationsbevis en inteckning
i den ifrågavarande fastigheten av förbiseende uteslutits. Att det
arbete, som notarien i dessa fall utför, är ett arbete i statens tjänst,
torde väl icke av någon förnekas.
Om notarien vidhåller sin avsikt att slå sig fram på
domarebanan, har han ännu en lång väg att gå innan han når fram till
en ordinarie plats i statens tjänst. Många äro därför de, som redan
efter några kortare vikariatsförordnanden lämna domarekallet för
att inträda på andra statens tjänstemannabanor med bättre
ekonomiska utsikter eller övergå i kommunal eller enskild tjänst. Förr
plägade hovrätterna med titeln »vice häradshövding» hugna dem,
som viss tid tjänstgjort såsom vikarier åt underdomare på landet,
d. v. s. förrättat så många ting eller tingssammanträden, att de
tillhopa pågått under minst 15 à 18 dagar, samt dessutom under
minst två à tre månader förestått häradshövdingeämbete. Numera
har utdelandet av denna titel upphört, men ännu alltjämt användes
termen »vice-häradshövding-meriter» för att beteckna det mått av
praktisk utbildning, som fordom berättigade till titelns erhållande
och som ännu har sin betydelse.1 Det torde dock icke vara för
mycket sagt, att för närvarande mer än hälften av de unga jurister,
som efter avlagd examen börjat arbeta på domarekanslier, i och
med ernående av dessa meriter lämna lantdomarebanan för att
med deras hjälp söka inträde t. ex. i något av de centrala
ämbetsverken, i länsstyrelserna, i någon rådstuvurätt eller på något större
advokatkontor eller ombudsmannaexpedition. De, som stanna pä
förstnämnda bana, förbliva fortfarande såsom notarier hos
häradshövdingar, intill dess deras meriter berättiga dem till erhållande
av längre, mera självständiga förordnanden i domsagor, där t. ex. den
ordinarie häradshövdingen avlidit eller fått avsked eller ock till
följd av riksdagsmannauppdrag eller förordnande som
kommittéledamot måste i längre perioder vistas utom domsagan. En sådan
ställning kan dock notarien knappast beräkna att uppnå förrän
1 Därest notarien ämnar söka vinna befordran genom tjänstgöring i
någon av hovrätterna äro nämligen dessa meriter det företa villkoret
därför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
