Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Som ovan anmärkts är likväl det arbete, som domarebiträdena för
närvarande utföra, av den beskaffenhet och det omfång, att de
rättvisligen för detsamma kunna av staten fordra betalning. Det
kan ju icke anses staten värdigt, att den unge domaren, som efter
fem à sex års universitetsstudier och minst ett och ett halft à två
års tjänstgöring å domarekansli för första gången å statens vägnar
utövar domaremakten i grova brottmål eller tvister om betydande
ekonomiska värden, härför uppbär en ersättning, som avsevärt
understiger existensminimum. Det plägar tvärtom ofta framhållas,
hurusom våra häradshövdingars goda lönevillkor är en säker borgen
för att vår domarekår allt framgent skall bibehålla sitt rykte för
omutlig redbarhet, men man förgäter härvid helt och hållet, att
mer än hälften av alla vid landets häradsrätter meddelade utslag
avkunnas av tillförordnade domare utan säker ekonomisk ställning.
Även ur den allmänna rättssäkerhetens synpunkt torde alltså
notariernas lönerörelse vara värd beaktande från statsmakternas sida.
Fr. Malm.
Kollektivavtalet och arbetsfreden.
r^Vet ligger i öppen dag, att den frivilliga kollektiva avtalsrätt, som
uppvuxit inom den svenska industrien under senare år, och
om vars storartade omfattning den senaste volymen från
Kommers-kollegii avdelning för arbetsstatistik ger en tydlig föreställning, i
detta ögonblick hotas av den fara, som ligger i den allmänna
uppfattningen på arbetsgivaresidan och hos allmänheten, att dessa
avtal icke respekteras av arbetarne och deras organisationer. En
sådan uppfattning har visserligen också funnits förut, men då den
icke kunnat stödjas med tillräckligt bindande fakta, så har den
icke heller kunnat hindra, att allt större områden av svenskt
näringsliv fått sina arbetsförhållanden reglerade genom kollektiva
avtal.
Efter Malmöstrejken och därav föranledda tilldragelser liar
ställningen så till vida förändrats, att motståndarne till det
kollektiva avtalet om arbetsvillkoren fått ett starkt praktiskt
argument till sitt förfogande. Att de icke skola underlåta att göra
bruk därav, är självklart. Närmast gäller det nu städerna, vilka
i stort antal under de senare åren beträtt kollektivavtalets väg
och därvid med skäl ansett sig kunna räkna på ostörd fred med
sina arbetare, åtminstone under den tid kollektivavtalet gällde.
Men icke ens den uttryckliga överenskommelsen, att
arbetsinställelse skulle vara förbjuden under denna tid, har nu kunnat skydda
rikets tredje stad mot en sådan eventualitet. Om icke detta skall
föranleda en allmän reaktion till förfång för kollektivavtalet såsom
form för överenskommelse mellan städerna och deras arbetare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
