Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
II.
Ändrade samhällstillstånd kunna avlägsna vissa sjukdomar och
vanskapligheter i det nuvarande samhället. Men det skönare nya
samhället danas icke ensamt — ej ens väsentligen — genom bättre
förhållanden utan framför allt genom fullkomligare människor.
Nu torde någon invända, att jag ju nyss erkänt att
föreningsväsendet äger värde såsom bildningsmedel, att det haft stora etiska
och intellektuella verkningar.
Visserligen. Om man ser på de organiserade arbetarna, i
synnerhet de yngre, så finner man hos dem en glädjande utveckling
särskilt i fråga om det offentliga uppträdandet.
Självbehärskning, saklighet, parlamentarisk takt, förmåga att
taga och giva skäl, att klart utreda och försvara egna synpunkter,
att lugnt lyssna till motståndarnas, allt detta vittnar om en kultur,
vars snabba tillväxt just är en följd av föreningsliv i olika former
och för olika syften, framför allt av det socialistiska föreningslivet.
Men bredvid dessa goda, av alla erkända verkningar, vill jag
nu påpeka några mindre goda.
Först ocli främst att föreningslivet när en skötesynd hos värt
byråkratiska och formalistiska folk, paragrafpassionen.
Huru mycket tid och kraft spilles ej på oändliga diskussioner
om stadgar, om formfrågor, om futtiga o väsentligheter! Huru ofta
är ej detta ofruktbara styrelse- och mötesarbete huvuddelen
av-föreningens verksamhet! De, som skulle vilja handla, som äga
initiativ, som hoppas komma till saken, bli bundna genom de andras
stadgeklyverier och formskärerier. Och under detta oändliga snack
om strunt går kraften bort, kraften att se väsentligheten, att känna
för denna, att handla för denna — de tre vilkor varförutan intet
betydelsefullt kommer att ske! De allvarliga frågor, som blivit
förpratade och ihjälstadgade äro fler än de, som blivit ihjältigna; de.
vilkas idéer i föreningar blivit knäckta, äro i vår lid flera än de,
vilka i ensam kamp för sina idéer bli brutna. Det är av största
vikt att ungdomen har denna fara klar för sig, så att den åt allt
vad stadgar och arbetsordningar heter ger det minsta möjliga
omfång och den största möjliga vidd — vilket endast låter som en
självmotsägelse! De yngre goodtemplarna och de socialdemokratiska
ungdomsklubbarna — med deras studiecirklar, föredragsserier, deras
söndagsskolor och sagoaftnar, deras press- och förlagsverksamhet,
— äga. en stor kulturell betydelse. Från denna ungdom kommer
helt visst en den socialistiska arbetarrörelsens renässans. Men må
ungdomen då även låta pånyttfödelsens vind svepa undan
formalism ocli sken viktighet; låta självverksamhetens glädje komma i
styrelsebråkets ställe. Och må ingen fåfänga hindra att kraft och tid
sparas genom att främja flera syften inom en förening! Huru ofta
skulle ej de angelägenheter, som nu fordra sammanträden i fyra,
fem olika styrelser, kunna handhavas av en enda?
Vi, som lyckligtvis inte behöva kämpa för vår lagstadgade före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
