Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
Och svaret blir städse: att omkring varje samverkande grupp
bildar sig en allt tätare dimma av tvångsföreställningar, sådana som
»hänsyn till de faktiska förhållandena», till »möjligheten att uträtta
något», till »det i nuet lämpliga.» För dessa dimbilder är det
den enskilde allt villigare offrar sina egna meningar, böjer sin egen
vilja, besticker sitt eget samvete. Och allt detta med — bästa
samvete! Den dunstkrets, i vilken de samverkande leva, gör dem
»ansvars- och ångerlösa», för att bruka ett av Kirkegaards djupa
ord om samverkans faror.
Genom att aldrig i det offentliga livet handla som enskilda
utan endast som »medlemmar», sker med mångas samvete detsamma
som i medeltiden under fastan skedde med kyrkklockornas
kläppar: man virade halm om dem för att göra dem ljudlösa.
Allmängagnet är den halm, inan virar om det egna samvetets kläpp. Och
så förblir denna stum. Det finnes till sist ingen orättrådighet, ingen
lögn, ingen hämnd, intet förtryck som man ej med samvetsro
tilllåter sig samman med sin grupp —allt uti »disciplinens»,
»kamratandans», »allmängagnets» namn.
En judisk vishetslärare förkunnade att ur varje handling en
god eller ond ängel födes, men av halva och förvirrade gärningar,
dåd utan mening och utan kraft, födas änglar med vanskapade
lemmar eller utan huvud eller händer eller fötter. Och för en sund
blick bli de flesta politiska beslut just sådana vanskapta alster av
genom politiken förvillade själar. Denna vanförhet är den dyraste
krigskostnad, som släktet under varje kulturstrid — i vår tid
särskilt under socialismens — har att bära. Det är av allra största
vikt att den kostnaden nedbringas; att den socialistiska ungdomen
sätter in sin vilja på att höja partimoralen, att ändra taktiken i de
fall, där den nu liknar den medeltida kyrkans med tvångsdop och
kättardomstolar, med tortyr och autodaféer! Sker ej detta, komma
de ädlare naturerna att alltmer avlägsna sig från eller att aldrig
sluta sig till en rörelse, där man begår våld och orättrådigheter
i den slutliga rättfärdighetens namn. Och ehuru detta visserligen ur
stridens förutsättningar kan förklaras, beklagas måste det dock
obetingat. Ej minst emedan detta avhållit många, särskilt bland den
akademiska ungdomen, att helt sluta sig till den rörelse, dit de
dock genom sin sympati höra.
Denna förlust kan för rörelsen endast delvis ersättas genom
den socialdemokratiska ungdomens eget bildningsarbete, huru rikt
på vackra löften detta än är.
Men den allra största faran är dock den att orättrådighet i en
strid verkar som rost på ett vapen eller verktyg: får rosten
obehindrat tära på stålet blir detta slutligen odugligt för sitt ändamål.
IV.
Den kultur, som föreningslivet i dess nuvarande form ger, verkar
med ett ord såsom en på idel myndighet å fostrarens, idel lydnad
å barnets sida byggd uppfostran: den bryter egenartens styrka, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
