Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
utjämnar och likformar, den hämmar den egna företagsamheten,
viljestyrkan, beslutsamheten. Vad uppfostran i hein och skola börjar,
fortsätter föreningslivet: de särskilda människoämnena knådas till
en likformig massa.
I stället för den socialaristokrati, som är de högst utvecklades
framtidsideal, nalkas vi på detta sätt massvälde som framtidens
styrelseform. Det vill säga i fall socialismen behåller det demokratiska
idealet och icke slutar med att omfatta högeridealet: statens
allmakt över en lydig, samhällets idé tjänande, hjord. Men varken
på massväldets eller statsväldets väg kan släktet komma att nå
socialismens ovan angivna ideala mål.
Detta nalkas vi endast i den mån »massan» blir allt mer och
mer förvandlad till enskilda, som — i och genom en full utveckling
av sina egna yppersta krafter — bli glatt villiga att uppskatta
alla de övrigas; som sålunda bli i stånd att vist välja och frivilligt
följa en ledare, överallt där en sådan kräves, men dock därjämte
veta att bevara sin egen självständighet, sin egen särprägel, sin
egen skaparlust inom det område, som år deras. Det utplattande
tryck, som den enskilda och den partimässiga tvångsuppfostran utöva,
härflyter ytterst ur det evinnerliga misstaget att nuet helt måste
offras för framtiden — i stället för att framtidens värde just beror
på värdet av hela den följd av »nu», dem man tanklöst offrar för
framtiden!
Ty är icke nuet en del av denna framtid? Växer icke under
många dagar och nätter »framtidens» bröd? Kunna vi försumma
åkerns växtvilkor i nuet och dock vänta skörd i »framtiden?»
Kan man stund för stund låta förtrycka sin natur och i
framtiden finna den rakvuxen? Dag från dag tysta sitt samvete och i
framtiden finna det talande? År från år svälta sin själ och i
framtiden finna den fullt utvecklad? Den unga människa, som
försjunker i socialt — framför allt i politiskt arbete — lever på den
irrläran att den enskilde skall offra sig för det hela; att man
vinner sig själv genom att glömma sig själv; att man bereder andras
lycka i framtiden genom att försaka sin egen i nuet. Och de
psykologiskt tanklösa fröjda sig åt denna ungdom, alldeles som andra
tanklösa fröjdas åt de björklövskvistar, som torgföras sedan
spisel-värmen lockat fram deras späda löv. Den, som tänker, finner att
det är skada på dessa kvistar, som sedan aldrig komma att vaja
i majvinden eller bada i sommarvärmen. Och än mer skada är
det på de unga människor, som föregripa den naturliga följden av
sin andliga lövsprickning och blomning.
Den ungdom, som i förtid drivs eller kastar sig in i »social
verksamhet» och föreningsliv, förlorar den betydelsefullaste
tidpunkten för sin egen självkultur. Dessa unga börja svara innan de
själva på allvar frågat, och lära sig fråga innan de i stillhet lyssnat.
De förlora den ro för självfördjupande, som sedan kanske aldrig
återkommer; den tid för självarbete, som nästan aldrig kan ersättas.
Deras åsikter bli lösliga, deras omdömen överilade, när de strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
