Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
ge ut dem i offentliga diskussioner och föredrag, istället för att
låta dem långsamt mogna under meningsutbyte endast med en vän
eller en sluten vänkrets.
Mera ensamhet, mindre gemensamliet, detta är vad ungdomen
i »ton»-åren behöver, ifall den ej tio år senare skall stå med en stor
inre tomhetskänsla, ja, med leda se på de sociala uppgifter, för
vilka de då borde vara färdiga och arbetsivriga. Allt för lätt
glömmer man, att skördefältet är rikt endast när varje ax är det; att
samhället får sitt samlade värde icke endast genom vad dess
individer utföra utan genom vad de äro. Om de enskilda slita ut sig
eller utsugas för det hela, kommer det hela förr eller senare att
ge ringare frukt: detta är en så naturnödvändig erfarenhet att
man förvånas över att den åter och åter måste förkunnas som en
glömd sanning!
Arbetarungdomens ivriga nykterhets- och bildningsvilja är just
nu det mest löftesrika tidstecknet i vårt land. Men det är icke
nog med viljan, icke nog med att de yttre villkoren för bildning
bjudas allt rikligare: det är de inre villkoren, det mäst kommer an
pä. Varje lantman vet att sådd i storm är föga lönande. Men så
är också ett meddelande av kunskaper åt en, av det offentliga livets
krav, omstormad sjal.
Bildningen — med andra ord växten och mognaden — är på
alla tre områdena för vår bildning — det etiska och estetiska
liksom det intellektuella — ett långsamt förlopp. Det finnes nu bland
ungdomen mycket s. k. »allvar» vid behandlingen av stora frågor,
hvilket endast är lättsinne! Ty det verkliga allvaret avstår från
meningar och omdömen över ämnen och personer, man endast
snuddat vid. Det verkliga allvaret uppreser sig mot kravet att
man omedelbart skall vara färdig med sin åsikt. Det verkliga
allvaret prövar rätten att i något gifvet fall känna harm eller hänförelse.
Först sedan man nått så långt i självkultur, att ens tankar börja
erhålla en viss grad av klarhet, att ens känslor koncentrera sig till
drivkraft, är tiden inne för att deltaga i det offentliga liv, som nu är
så förvirrat och förfulat just genom bristen på denna självkultur
hos de däri deltagande, vare sig dessa höra till de äldre eller yngro
åldersklasserna!
V.
En annan fara, som nutidens föreningsliv medför — och för
alla klasser, åldrar och kön — är att det minskar lusten för
yrkesarbetet och hemarbetet. Huru mycket nöjsammare, lättare, mer
bemärkt är icke »samhällsarbetet» än den strävsamma, dagliga
gärningen ? Arbetslusten blir mindre, ju fler mötena bli, och med
arbetslusten avtar arbetsdugligheten. Men om detta alltjämt fortfar,
huru skall man då en gång i det nya samhället kunna på ett
fullkomligare sätt än nu tillmötesgå allas alltjämt växande behof?
Det år visserligen sant att vår beprisade materiella kultur nu
frambringar en otalig massa onödigheter för konstgjorda behov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
