- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1908 /
443

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

443



En högre kultur kommer att avskaffa denna slags produktion
och lägga vikten på helt andra ting än dem, »kulturlivet» nu
fordrar, oin man än ej kommer att gå så långt i sin förkastelse
som den berömde sociologen professor Sombart, vilken slår hela
den »modärna kulturen» till smulor! Han frågar t. ex. vad allt Berlins
elektriska ljus Sr värt, när det dock ej lyser över någon i kulturellt
avseende så viktig vandring som Goethes promenader i Weimar från
och till Herders hem, vandringar, som skedde vid skenet av en liten
handlykta?! Eller vad våra blixttåg äro att skryta med, när de dock
ej befordra något kulturvärde jämförligt med de brev, som Goethe
och Schiller växlade, brev, dem en postgumma bar mellan Weimar
och Jena?!

Men om vi än kunna hoppas på en ny tid, då den materiella
civilisationen blir underlag för en hög andlig kultur och industrien
frambringar sina alster för på en gång enklare och mer förfinade
behov — arbete kommer alltjämt att krävas! Och ett allt bättre
utfört arbete, ifall alla skola komma i åtnjutande av de bättre
livsvillkor, på vilka vi vänta. Och för detta arbetes skull bör man
varna mot den växande hågen att, på det enskilda arbetets
bekostnad, ägna sig åt »socialt arbete». Även i detta fall måste man
tiima en medelväg mellan forna tiders alltför stora likgiltighet och
nutidens alltför stora hetshunger i fråga om allmänna
angelägenheter.

VI.

Den minst beaktade men därför ej minsta fara, som
föreningslivet medför, är att de resultat, som genom den förenade
verksamheten utåt uppnås, äro så väldiga, att man mister måttet för den
stora enskilda personlighetens betydelse, personligheten, som verkar
genom sin ensamma skaparkraft, enligt sina egna lagar och därför
med berättigade kraf på sina säregna lifsbetingelser.

Visserligen finnas personliga företräden, som ha utsikt att göra
sig gällande inom föreningslivet; isynnerhet de företräden, som ge
makt över ögonblicket, t. ex. klarhet, översikt, slagfärdigliet,
själsnärvaro, vältalighet. Men däremot missgynnar föreningslivet vissa
finare själsgåvor, vissa solidare egenskaper. Och framför allt
missgynnar föreningslivet det högsta kulturvärdet, geniet. Detta saknar
i regeln de egenskaper, som. äro brukbara och uppskattade inom
föreningar.

Visserligen hållas i inånga föreningar föredrag om genierna —
sedan de äro döda! Men i levande livet voro de ännu aldrig
begripliga för massförståndet och geniets övertygande makt var städse
en avståndsverkan.

En diktare har skildrat snillets väsen genom att om en genial
människa säga: att han såg på de andra, de som bo i hus, med
samma ogenomträngligt främmande blick som salamandern äger,
salamandern vilken bor i eld.

Och elden kominer att förbli snillets livsvillkor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:57:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1908/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free