Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
Kasärnhus — i varje bemärkelse — passa ej genierna. Men
ju mer föreningarnes flertalsbeslut och styrelsestadgar bli avgörande,
dess mindre rörelsefrihet erhåller den geniala skaparviljan. Och
sålunda hava vi nu visserligen demokratiska former för kulturlivet,
men — allt färre betydelsefulla kulturskapelser! Styrelsen rättar
käckt arkitektens, bildhuggarens och målarens idéer; styrelsen —
inen jag avbryter. Ty skulle jag börja orda om styrelsernas
vanstyre bleve visan aldrig slut. Summan är: att endast en kulturell
demokrati duger!
Den »praktiska politiken» låter allt hänsynslösare de små
lagarna neutralisera den stora lagen: att allas socialpolitiska
verksamhet bör gå ut på att lägga den utövande makten i den, inom
varje område, bästes hand. De små lagarna — egennyttan,
avunden, fåfängan, hämdlusten — gör nu de få betydandes inflytande
obetydligt och de många obetydligas betydande.
Har väl någon erfarenhet blivit oftare bekräftad än den, som
kolonien Roycroffs ledare, Elbert Hubbard formulerat sålunda: att
all stor framgång är resultatet av en mans välde?1 Och är någon
sanning i vår tid mera förbisedd? Ty just emedan massverkan
är så väldig, förledes man lätt att giva denna en betydelse, den
aldrig ägt eller kan äga.
Mången menar t. ex., att ledaren, som i ett eller annat
avseende ger ett stort svar, mäktar detta endast emedan själarna
runt om honom redan äro fyllda av frågan. Men huru mycket
oftare är det ej ledaren, som drivit alla dessa andra att fråga?
Mången menar, att den ström av andlig kraft, som sätter massan i
rörelse, också uppstått inom massan själv. Men man glömmer att
den andliga kraft, som i ett givet historiskt ögonblick sätter massan
i rörelse, vuxit sig stor sålunda att, släktled efter släktled, ensamma
själar hungrat efter rättfärdiglieten, lidit för sanningen, utövat
broderskärleken, sett framtiden i stora syner och tjänat den med en
ren vilja. Så har, droppe för droppe, den kånsloström blivit
danad, som socialismen nu tillgodogör sig såsom drivkraft. Och
strömmen behöver alltjämt tillflöden från höjden, om den skall
bevara sin maktighet; tillflöden från de ensamma själar, vilka, i
alla tider, varit den stora kraftens källor.
VII.
Nutidens oförtrutna samverkan inom alla områden — t. o. m.
naturen njutes nu hälst i »förening» — orsakar att för alla
begåvningar, även de geniala, hos alla åldrar, även den framskridna,
inom alla livsåskådningar, även den kristna, ro och håg saknas
för den allvarliga självransakan, varförutan ingen helgelse flr
tänkbar.
Vem kännes nu vid det gamla, sköna ordet? Nutiden ler åt
helgelsen, som man ler åt en gammalmodig klädnad!
1 Se i Sverige t. ex. A. Hazelius’ och O. Salonions livsverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
