Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
Mötet, som sammanträdde i K. F. U. M:s lokaler, öppnades av
ecklesiastikministern, statsrådet Hammarskjöld med en erinran om
den dominerande roll, kristendomen spelat i arbetet för de svaga
och värnlösa, samt ett påpekande av angelägenheten därav att
jämsides med samhällets verksamhet gick den enskilda
kärleksverksamheten, som gav värde och liv åt arbetet.
Till ordförande vid mötet utsågs landshövdingen Wall och till
vice ordförande kontraktsprosten K. L. Lindberg, Stora Tuna, assessor
L. H. Montelius, Växiö samt direktören K. Blomqvist, Bona.
Första ämnet på programmet var erfarenheter och önskemål
ifråga om barnavårdsnämndernas verksamhet.
Kyrkoherden P. Pehrsson i Göteborg höll ett synnerligen
intressant inledningsföredrag, vari han framhöll de stora förtjänsterna
i lagen den 13 juni 19Ö2 angående uppfostran åt vanartade och
sedligt försummade barn, men på samma gång betonade, att den
led av stora brister, som behövde avhjälpas. Ett andra
inledningsföredrag hölls av folkskoleinspektören R. Johansson, vilken lämnade
en ingående skildring av barnavårdsnämndens verksamhet i
Jönköping. Utgående från därvid vunna erfarenheter, ansåg tal. att
lagen var god och endast i några mindre detaljer behövde ändras.
Under den följande livliga diskussionen gjorde sig kravet på
.en revidering av lagen starkt gällande. I likhet med förste
inledaren betonade flera talare, bland dem fattigvårdsinspektören
Lindblom, Stockholm, och kyrkoherden Dalin, Malmö, nödvändigheten
av att lagens verksamhetsområde utsträcktes, så att även barn över
15 år och fysiskt vanvårdade barn kunde omhändertagas. En annan
punkt, som rönte synnerlig uppmärksamhet, var tanken på en
centralisering av barnavården i en enda institutions hand. Likaså
framhölls från alla håll vikten av kvinnans inväljande i de
institutioner, som hade att göra med barnavården.
Mötet antog i frågan följande resolution:
»Lagen om vanartade och sedligt försummade barn bör revideras och
utvecklas i följande riktning: a) all offentlig barnavård (fattigvården,
fosterbarnsvården etc.) handhaves av e« myndighet; b) åldersgränsen uppåt
höjes; c) kraftiga åtgärder vidtagas mot lastbara föräldrar; d) effektiv
inspektion stadgas över barnavårdsnämndernas verksamhet och över
fosterhemmen; e) fysiskt vanvårdade barn böra hemfalla under lagen; f) i lag
tryggad plats för kvinnan i barnavårdsnämnden; samt g)
anmälningsskyldighet för vederbörande myndigheter, särskilt allmän åklagare och
polismyndighet, beträffande vanartade barn.»
Ordföranden och kontraktsprosten Lindberg fingo i uppdrag
att framlämna mötets resolution till regeringen.
Tvångsuppfostringslagen och dess tillämpning var nästa fråga
på programmet. Inledningsföredrag höllos av hovpredikanten E.
Lönegren, Ersta, samt direktören K. Blomqvist, Bona, vilka
redogjorde för uppfostringsarbetet vid de två anstalter, som för
närvarande funnos, nämligen diakonissanstaltens, av staten godkända,
uppfostringsanstalt för flickor vid Viebäck, Jönköpings län, samt
statens uppfostringsanstalt för gossar vid Bona. Båda inledarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
