Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•548
gaste konsten i yrket, men under tiden gick industrien framåt, blev
allt mer och mer maskinell, och mycket annat gjorde, att man fann
det nödvändigt att taga mycket mera på programmet. Först och
främst ville man tillgodose den praktiska utbildningen, som till
följd av industriens allt strängare specialisering nästan
omöjliggjordes utan särskilda åtgärder. Efter mycket trevande,
diskussioner, förslag och resolutioner utan resultat, beslöt man sig för att taga
saken i egen hand. Man tillsatte en kommitté för att på
grundvalen av vad som förekommit utarbeta planen. Efter ytterligare
grubblande, studieresor till kontinentens tegelfackskolor o. s. v. kom
man till det förslag, som innefattar skolans nuvarande
grundstadgar, vilka slutligen antogos på stormötet i Stockholm i mars 1908.
Dessa stadgar äro mycket enkla och korta, men då de angiva
konturerna för den plan, som sedan blivit följd, och det med ett
resultat, som ingen väntat sig bättre, så skall jag tillåta mig att i
korthet referera deras viktigaste innehåll samt sättet för deras
till-lämpning.
Lärokursen omfattar B undervisningsgrupper: den praktiska,
den allmänbildande och den facktekniska, var och en anordnad på
sitt särskilda sätt. Det hela handhaves av en liten styrelse på 3
personer, valda av Tegelmästareföreningen. Den praktiska
utbildningen är förlagd till tegelbruken landet runt, och för att
säkerställa möjligheterna därvidlag, har skolstyrelsen vidtalat några, som
lovat taga emot av styrelsen rekommenderade arbetare och låta dem
lära sig de olika förekommande arbetena så grundligt som en god
arbetare bör kunna dem. Kontrollen sker under tiden genom
dagböcker, som aspiranterna skola föra och skicka in till styrelsen.
Styrelsen är ju också i tillfälle att göra sig personligen underrättad
om vederbörandes förhållande. Synes aspiranten ej bli bra, så
glider han helt enkelt bort bland arbetarna. Han får intet
avancemang, och han blir aldrig kompetent att komma till den
facktekniska kursen. Han får bli vad han kan.
Under tiden eller när det bäst bär sig, får eleven tillägna sig
det mått av kunskaper i allmänbildande ämnen, som föreskrives.
Till en början hade skolstyrelsen tänkt sig, att det skulle bliva
lämpligt att göra avtal med några folkhögskolor, att dessa ville taga
hand om tegelmästareaspiranterna med någon hänsyn till deras
behov. Men det visade sig överflödigt. Aspiranterna ha ganska bra
förstått att skaffa sig det föreskrivna kunskapsmåttet i aftonskolor
och på annat sätt, utan styrelsens hjälp. Kunskaperna bli nog litet
ojämna, men det har gått bra ändå. Denna del av utbildningen
är ju ej heller den huvudsakliga.
För den teoretiska fackundervisningen har inrättats en särskild
skola i förening med ett litet försökstegelbruk. Det var en svår
nöt att knäcka. Kostnaden gick till c:a 70,000 kronor. Det var
knogigt nog att få ihop dessa. Man valde aktiebolagsformen.
Omkring 80 tegelbruksägare och andra intresserade tecknade aktier,
men det gick ändå inte att få ihop mer än 40,500 kronor. Resten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
