Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•563
liga skyldighet att i lag tillförsäkra barnen samma rätt till
kroppslig som andlig näring. När staten genom sin skyddslagstiftning
förbjuder minderåriga att själva förtjäna sitt bröd, så måste den i
rättvisans namn tillse, att de allra fattigaste ej härigenom berövas
det livsuppehälle de faktiskt kunde få genom att arbeta i industrin.
Den ena socialpolitiska reformen griper liär in i den andra med
ofrånkomlig konsekvens. Stannar staten på halva vägen, gå
resultaten av dess första ingripande till barnens skydd delvis till spillo.
De små ansatser till barnbespisning, som redan gjorts,
huvudsakligen genom välgörande föreningar, äro alldeles otillräckliga, och
dessutom häftar det med nödvändighet något godtyckligt och
obeständigt vid dylika enskilda åtgärder. En enhetlig organisation,
som avpassas efter gällande skolordning, är därför nödvändig. En
annan synpunkt i Helene Simons skrift, som särskilt torde beaktas
i Sverge, vars industri till så stor del är förlagd till landsbygden,
är att omtanken för skolbarnens bespisning ej blott bör inskränkas
till städerna, utan säkert har ett lika vidsträckt fält för sin
verksamhet på landet. Enligt den wurttembergska yrkesinspektionens
årsberättelse för 1904 gå de flesta barn på landet till skolan med
fastande måge och få varm mat först då föräldrarna på kvällen
komma hem från fabriken. Det vore av stort intresse att veta hur
denna sak gestaltar sig i Sverge. De svenska skolbarnen på
landsbygden äro så till vida sämre ställda, som merendels avstånden äro
större hos oss.
Helene Simons broschyr väckte stort uppseende och utgick
inom kort i två upplagor. »Die deutsche Centrale für
Jugendfür-sorge» upptog frågan till behandling och beslöt att underkasta den
en grundlig utredning. En särskild kommitté tillsattes, bestående
av läkare, lärare och socialpolitiskt intresserade män och kvinnor.
Denna delades sedan på 4 subkommittéer med följande uppgifter:
1) Att konstatera omfattningen av undernäringen bland skolbarnen
i stad och på land. 2) Utredning av barnbespisningens
samband med skolundervisningen. 3) Barnbespisningens organisation.
4) Finans- och förvaltningsfrågor. — Även tyska kul tusministeriet
har riktat sin uppmärksamhet på saken och föranstaltat en
undersökning om undernäringen på landet. »Die Centralstelle für
Volks-wohlfahrt» har satt i gång en liknande enquéte för städernas del.
Framför allt fick frågan aktuell betydelse i Berlin. Där fanns
redan ett sällskap, »Verein für Kindervolksküchen», som sedan 14
år tillbaka ägnat sig åt att bespisa fattiga, hungrande barn. Detta
inlämnade i dec. 1907 en skrivelse till stadsfullmäktige med
begäran om deras medverkan till att pä ett mer omfattande och
effektivt sätt ordna barnbespisningen. I denna skrivelse redogöres
för föreningens verksamhet. Grundad 1893, öppnade den då genast
5 barnfolkkök (Kindervolksküchen); vintern 1906—07 underhöll
den 14 barnfolkkök, i vilka inemot 4,000 barn bespisades. Likväl
är detta långt ifrån hälften av alla de barn, som i Berlin notoriskt
aldrig få någon varm mat till middag. Föreningen samarbetar redan
Social Tidskrift. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
