Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•565
genom det argument, som han slutligen för i fält, nämligen att
inan ej borde göra barnbespisningen till kommunens sak, emedan
därigenom ett vidsträckt område undandrogs den privata
välgörenheten — samma sätt att resonnera som man stundom möter från
kristligt håll, dä det heter, att fattiga måste finnas, på det andra
skola få’ tillfälle att öva sig i goda gärningar — ej heller genom den
likgiltighet, som uppenbarar sig i de sista orden, »att denna fråga
ej kunde anses mer ömmande än många andra, som fortfarande
vänta på sin lösning.»
Helene Simon blev icke heller svaret skyldig. I ett följande
häfte av Soziale Praxis gendriver hon d:r Münsterbergs uppfattning
punkt för punkt. Barnbespisningen är icke ämnad som understöd.
åt familjen, säger hon, men blir i själva verket en välbehövlig
lättnad för många mödrar. Det är ej säkert, att barnens
undernäring alltid förorsakas av direkt nöd; här spela många andra
omständigheter in, såsom föräldrarnas, särskilt moderns, arbete utom
hemmet, länga skolvägar, andra mer tillfälliga orsaker att förtiga.
Man- kan ju blott tänka på att måltiderna i arbetarhemmet ej alltid
kunna rätta sig efter skolans arbetsschema. När skolan tar barnen
så mycket i anspråk och ställer så stora krav på dem, så är det
icke mer än rätt och absolut mest praktiskt, att barnen också där
få sitt huvudmål för dagen. Skolans frukost- och middagsraster bli
eljes i mänga fall rent hån mot barnen. Dessutom är det
meningen, att. för den händelse barnens bespisning i skolan blir
obligatorisk, de som så kunna skola betala målen till självkostnadspris.
Att förlägga barnbespisningen till fattigvården vore att från början
förfuska den, ty följden bleve, att de flesta klassmedvetna arbetare
hällre läte barnen hungra än att ta emot fattighjälp med alla dess
förnedrande konsekvenser. Då samhället avgiftsfritt bereder alla
barn undervisning, sker detta i eget välförstått intresse. Denna
skolans socialpolitiska uppgift måste då nödvändigtvis utsträckas
även till det uppväxande släktets fysiska välbefinnande. Det gäller
icke blott att stärka musklerna genom gymnastik, utveckla rösten
genom sång utan det gäller att samtidigt tillfredsställa det
elementäraste av alla behov, födan.
# #
#
Tysklands rikshuvudstad intar i denna socialpolitiska fråga ej
pä långt när den ställning man kunde ha rätt att vänta.
Man jämföre med nedanstående uppgifter från trenne andra
av kontinentens huvudstäder!
Paris ger ett årligt kommunalt understöd av 120,000 Francs.
Bespisningen ombesörjes av enskilda sällskap. På liknande sätt är
barnbespisningen ordnad i Wien, som för samma ändamål årligen
beviljar 80,000 Krönen. Rom utanordnade av kommunala medel
år 1907 18,000 Lire. Varje barn får där lösa en matpolett av 5
centesimi; för de obemedlade betalar skolan. Ungefär 10,000 barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
