Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6
bitst är ägnad idka gruvdrift. Jordägaren har ej heller rätt framför
andra, utan staten har fria händer vid koncessionsansökningarnas
beviljande.
Lagen av den 21 april 1810 med tillägg av den 27 juli 1880
skiljer pä »mines, minières och carrières». De förstnämnda motsvara
gruvor i egentlig mening. De få ej utnyttjas utan statens
koncession i motsats till det engelska systemet. Vid ansökningarnas
föredragande inför »Conseil d’Etat» prövas om vederbörande har
tillräckliga kvalifikationer för arbetets utförande. Emedan upphittaren
ej har någon företrädesrätt, men det är av betydelse att uppmuntra
eftersökandet av goda malinförekomster, tillerkänner honom i
koncessionsavtalet en viss ersättning, som utbetalas av koncessionären.
Även till jordägaren skall viss avgift erläggas allt efter verkets
omfattning och ilen skadegörelse, som sker å hans egendom.
Koncessionären erlägger en fast årlig avgift av 10 frcs pr
kvadratkilometer av (len koncessionerande arealen och dessutom en
proportionell avgift, beräknad efter produktionsutbytet dock ej
överstigande 5 % av avkastningen. Skulle särskilda svårigheter uppstå
kan avgiften tillfälligtvis eftergivas.
1 Belgien liksom i Holland och Luxemburg råder den franska
rätten med dess utvecklade koncessionssystem från den tid dä dessa
land under Napoleon tillhörde Frankrike. Genom 1824 och 1837
års lagar har man likväl infört vissa modifikationer i Belgien. Så
får jordägaren en fast årlig avgift och en efter produktionens storlek
avpassad sådan av koncessionären och ban har företrädesrätt till
fyndigheterna, om ban har tillräckliga medel för gruvdriften.
Uti Italien linnes det ej ännu någon för bela landet gällande
gruvlagstiftning, utan de äldre lagarna såsom konungariket Sardiniens
av 1859 tillämpas i ett flertal provinser. Den nämnda lagen
avviker blott i ett par punkter från deri franska. I motsats till den
belgiska lagstiftningen, där jordägaren har företräde, lämnas sådant
här åt upphittaren, så framt han kan fylla lagens övriga villkor.
Kan ban ej detta, har ban liksom jordägaren rätt att göra anspråk
på en viss avgift. Liksom i Frankrike ocli Belgien utgår skatten
till staten, dels som grundskatt, dels i form av
produktbeskattning.
Enligt den germanska rättsuppfattningen tillhöra fyndigheterna
upphittaren, om lian fullgör lagens föreskrifter. Teoretiskt sett vilar
denna åskådning på samhällets överväganderätt till
mineraltillgån-gångarna. Den tillämpas av staten genom begagnande av en
vidsträckt inmutningsrätt för den enskilde medborgaren.
Såsom exempel må nämnas lagen av den 14 juni 1865 för de
preussiska staterna (även Bayern, Wurtemberg och Baden).
Jordägaren har ej förfoganderätt över vare sig metaller, kol, salt
eller svavel a hans mark. Därtill kräves ansökan om »Verleihung»
pa ett visst område. Den som på egen grund eller under pågående
gruvdrift finner nya tillgångar har företräde framför andra, men
skall inom en vecka efter fyndet insända sin ansökan, annars kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
